Kommentar till Vecka 5 Dag 6
Hej Eva (doberman)
Kul att du hittat min blogg. :0) Välkommen.

Jag har dokumenterat från allra första dagen i min blogg varje dag. Det enklaste är nog att du börjar läsa från första inlägget

http://itrim69.bloggplatsen.se/2010/02/sida-3/
/>
Jag tror det viktigaste är att vilja.

Att verkligen vilja detta och inse vad som krävs av dig.

Det går inte att skarva. Antingen följer man programmet eller så gör man det inte, följer man programmet till punkt och pricka så går du garanterat ner i vikt.

När jag började med detta;
Jag var så peppad , eller kanske så uppgiven när jag började så jag tog emot metoden med öppna armar. Jag har inte fuskat en enda dag. Jag vet att jag bara lurar mig själv.

Det jag inte är så bra på är att gå ner på itrims cirkelträning. Jag går istället långa promenader och tränar hemma så gott jag kan.
Jag vill att detta skall vara en livslång förändring och då ska det passa mig som person. Jag är villig att ge upp saker jag gillar och börja tänka på ett nytt sätt. Släppa frosserierna och byta ut det mot nyttigt. Men jag tror att det är viktigt att man i processen räknar med att det måste passa mig som person. Jag tror inte att man måste springa på gym. Det jag vill påstå är att träna på gym är mycket av en statuspryl. Se länkad sida skriven av Hemmingsson, en av grundarna för itrims metod http://ksdialog.ks.se/sv/s/Press-nyheter.../Kost-och-motion/
/>
"Att röra sig i vardagen har inte varit särskilt glamoröst. Det är tjusigare att dra på sig träningskläder och sticka iväg till ett gym" citat Hemmingsson

"Nu kommer rön om att den vardagliga rörligheten fungerar alldeles utmärkt för att minska risken för sjukdom. Rådet är en halvtimmes rask promenad per dag. Det kan översättas till ca 10 000 steg. En stor fördel med vardagsrörelserna är att de, jämfört med gymträning, har större chans att bli rutin och vana"
citat Hemmingsson

Detta tar jag till mig. Jag gillar att gå på gym. Det har sekundärt ett värde i den sociala aspekten. Du träffar andra itrimare. Jag är en person som gärna vill ha nätverk. Gärna vill ha hjälp, stöd. Men jag vill även kunna hjälpa andra. Men viktigast är att jag hittar ett sätt att hantera min vikt. Träningen får inte bli för tidskrävande eller ett måste. Jag tar på mitt ansvar bort träningen på itrim, och kompenserar den så gott jag kan genom vardagsmotionen. En anledning till detta är att jag vill ha tid med mitt barn. Jag vill inte känna press att jag måste träna. Jag använder mig av träningen på itrim, men inte så ofta som är föreskrivet i programmet.

Jag har gjort detta så många gånger nu att jag förstår att detta börjar inifrån mig själv. Jag har en ätstörning. Jag behöver göra upp med den en gång för alla. Jag behöver följa ett tydligt utarbetat program och jag behöver en kontrollinstans. Min grupp och min coach är hjälpmedel på vägen. 2 år ska jag jobba med mig själv och det med hjälp av itrim. Först bli av med vikten. Sedan börjar det riktiga arbetet.
 
Och detta vill jag understryka.

Det är först efter viktminskningen som arbetet börjar. Det svåra är inte att gå ner i vikt. Det svåra är enligt min uppfattning att hålla vikten nere.

man säger kanske att ..vem vill leva strikt i resten av sitt liv. Men jag vill inte vara tjock mer nu. jag har varit tjock sedan jag var 5 år. Jag har bantat med viktväktarna och gikoll och viktklubb och jag har gått ner i vikt...men jag har ständigt fel fokus. Bak i huvudet så har jag en röst som säger..."när får vi äta igen".

Jag har nog fattat nu att detta är på livstid. Jag är 35 år nu. Hur vill jag leva mitt liv?
Hur vill jag att mina barn skall leva sina liv? Jag är min sons förebild.
Hur vill jag att min kropp skall må när jag är 85? Blir jag ens 85 år om jag fortsätter att leva som jag gjort fram tills nu? 

Detta blev ett inlägg.

Snälla Eva, fråga mig igen om det var något jag missat. Eller om det gäller något annat. Fråga på. Jag svarar efter bästa förmåga.

vänligen Louise

av Louise Idag kl 14:22

 

Cilla

16 mars 2010 07:25

Hear, hear! :-)

http://fettstriden.blogspot.com

 

Mumlan

16 mars 2010 08:27

Det där med att verkligen vilja, det är där nyckeln finns tror jag. Det går inte att sluta röka bara för att någon annan säger åt en eller för att man borde. Man måste verkligen vilja... att få nog.

Min väninnas make har alltid hävdat att varken hon eller jag har mått tillräckligt dåligt av att vara överviktiga för att göra något åt situationen, och det ligger nog en hel del i det faktsikt!

Vilken tur att vi har hittat viljan nu!

Heja!!!

http://itrim.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är här. Har bara blivit uppäten av livet, som det kan bli ibland, för mycket jobb träning barn kärlek....för lite tid..   Ska bättra mig. SNart. ...

Vikten fortsätter sakta neråt, tror jag går och väntar på efterskalv efter helgen, men de kommer visst inget. Och det är bra. Jag väger mindre nu än vad jag gjort på många många år..det är bra. Mindre bra är att stockholm inte verkar fullt så...

....och druckit alkohol      Det var fantastiskt gott. Så nu är det 2+2 som gäller samt hård träning.   Dejten har gått bra. Inget är solklart, inget är 100 % men det kittlar...     Har känt mig fin och uppskattad och nervositeten lade si...

Jag är så nervös...får inget gjort. Eller jo, jag tränar, jag jobbar häcken av mig..men så fort jag kommer hem så går jag mest runt och vankar. Dejt imorgon och jag är så nervös så nervös så nervös...vill så gärna men har en obehaglig känsla i magen ...

på gym. YEAH!!! Det fick bli så. Kompis som tjatat lite (behövdes ej så mycket tjat) och det blev gymbolaget.   Men oj vad liten jag kände mig där, alla är så vältränade och alla vikter så stora och tunga jämfört med det lilla rehabgym jag kört p...