doberman

15 mars 2010 11:54

Hej! Jag undrar och skulle vilja om du kan i detalj tala om för mig hur du gjorde de första dagarna och hur det kändes? hur du klarade det osv???? behöver hjälp.... är en hälsorisk för mig själv.. Tack! Eva

Sofia

15 mars 2010 11:59

Bygga ramar är väldigt bra när man skall ha katten på balkongen. Så kan man ta bort dem när man vill. // Sofia

Louise

15 mars 2010 14:22

Hej Eva (doberman)
Kul att du hittat min blogg. :0) Välkommen.

Jag har dokumenterat från allra första dagen i min blogg varje dag. Det enklaste är nog att du börjar läsa från första inlägget

http://itrim69.bloggplatsen.se/2010/02/sida-3/

Jag tror det viktigaste är att vilja.

Att verkligen vilja detta och inse vad som krävs av dig.

Det går inte att skarva. Antingen följer man programmet eller så gör man det inte, följer man programmet till punkt och pricka så går du garanterat ner i vikt.

När jag började med detta;
Jag var så peppad , eller kanske så uppgiven när jag började så jag tog emot metoden med öppna armar. Jag har inte fuskat en enda dag. Jag vet att jag bara lurar mig själv.

Det jag inte är så bra på är att gå ner på itrims cirkelträning. Jag går istället långa promenader och tränar hemma så gott jag kan.
Jag vill att detta skall vara en livslång förändring och då ska det passa mig som person. Jag är villig att ge upp saker jag gillar och börja tänka på ett nytt sätt. Släppa frosserierna och byta ut det mot nyttigt. Men jag tror att det är viktigt att man i processen räknar med att det måste passa mig som person. Jag tror inte att man måste springa på gym. Det jag vill påstå är att träna på gym är mycket av en statuspryl. Se länkad sida skriven av Hemmingsson, en av grundarna för itrims metod http://ksdialog.ks.se/sv/s/Press-nyheter-tema/Artiklar/Artiklar-om-metabolism/Kost-och-motion/

"Att röra sig i vardagen har inte varit särskilt glamoröst. Det är tjusigare att dra på sig träningskläder och sticka iväg till ett gym" citat Hemmingsson

"Nu kommer rön om att den vardagliga rörligheten fungerar alldeles utmärkt för att minska risken för sjukdom. Rådet är en halvtimmes rask promenad per dag. Det kan översättas till ca 10 000 steg. En stor fördel med vardagsrörelserna är att de, jämfört med gymträning, har större chans att bli rutin och vana"
citat Hemmingsson

Detta tar jag till mig. Jag gillar att gå på gym. Det har sekundärt ett värde i den sociala aspekten. Du träffar andra itrimare. Jag är en person som gärna vill ha nätverk. Gärna vill ha hjälp, stöd. Men jag vill även kunna hjälpa andra. Men viktigast är att jag hittar ett sätt att hantera min vikt. Träningen får inte bli för tidskrävande eller ett måste. Jag tar på mitt ansvar bort träningen på itrim, och kompenserar den så gott jag kan genom vardagsmotionen. En anledning till detta är att jag vill ha tid med mitt barn. Jag vill inte känna press att jag måste träna. Jag använder mig av träningen på itrim, men inte så ofta som är föreskrivet i programmet.

Detta blev ett inlägg.

Snälla Eva, fråga mig igen om det var något jag missat. Eller om det gäller något annat. Fråga på. Jag svarar efter bästa förmåga.

vänligen Louise

Jag har gjort detta så många gånger nu att jag förstår att detta börjar inifrån mig själv. Jag har en ätstörning. Jag behöver göra upp med den en gång för alla. Jag behöver följa ett tydligt utarbetat program och jag behöver en kontrollinstans. Min grupp och min coach är hjälpmedel på vägen. 2 år ska jag jobba med mig själv och det med hjälp av itrim. Först bli av med vikten. Sedan börjar det riktiga arbetet.

Och detta vill jag understryka.

Det är först efter viktminskningen som arbetet börjar. Det svåra är inte att gå ner i vikt. Det svåra är enligt min uppfattning att hålla vikten nere.

man säger kanske att ..vem vill leva strikt i resten av sitt liv. Men jag vill inte vara tjock mer nu. jag har varit tjock sedan jag var 5 år. Jag har bantat med viktväktarna och gikoll och viktklubb och jag har gått ner i vikt...men jag har ständigt fel fokus. Bak i huvudet så har jag en röst som säger..."när får vi äta igen".

Jag har nog fattat nu att detta är på livstid. Jag är 35 år nu. Hur vill jag leva mitt liv?
Hur vill jag att mina barn skall leva sina liv? Jag är min sons förebild.
Hur vill jag att min kropp skall må när jag är 85? Blir jag ens 85 år om jag fortsätter att leva som jag gjort fram tills nu?

Lena

15 mars 2010 17:38

Hej Louise och Eva!
Jag är bara på min andra dag och är ganska hungrig hela tiden, jag dricker mkt vatten/te och kaffe mellan målen, det är väl värst de första dagarna tänker jag....är rädd att plötsligt stå där med en delicatoboll i munnen utanför Ica bara för att man inte tänkt sig för....
Tänker köra på och imorgon handla fler sorters pulver (har bara kyckling, choklad och gröt) (den var inget vidare)

Jag har itrimat en ggr tidigare då jag körde pulver i 10 v och tappade 12 kg (drack även vin på helgerna vilket inte var optimalt) Det tänker jag avstå denna gång...:-)

lycka till alla

Cecilia

15 mars 2010 19:31

Hej Louise!
Tack för dina peppande inlägg hos mig!
Jag _ska_ verkligen hålla i nu!
Såg nu att du har en kategori med Tupperwareprodukter. Lite roligt eftersom jag faktiskt säljer, men har varit lite dålig på att prova vissa av produkterna. Nu får jag lite hjälp med det också. Tänk vad mycket bra man kan hitta på nätet! :-)

Louise

15 mars 2010 22:00

Min far har varit här idag. Vi har måttat balkongen och skall bygga enligt Mona Pihls modell. Tack igen för den. Det skall bli väldigt trevligt att kunna ha balkongdörren öppen på sommaren. Särskilt på kvällarna :0) Blir en fin födelsedagspresent.

I Linköping har de just nu kampanjpris på måltidsbarerna så det blir ett par lådor imorgon efter mitt coachmöte. Det börjar bli lite dyrare nu under LCD. Det märksa av. Men avd gör det när vågen pekar nedåt för varje dag. :0)

Lena. Inte skall du vara rädd för att stå utanför ica med en delicatoboll, det kommer ju inte att hända. Du är ju på en bättre väg nu. Måla inte fan på väggen. Den här gången är det allvar. Nu vet du hur det går till. Du har gjort detta förut med bra resultat. Jag var inne i början på att om jag går x antal steg så bränner jag den delicatobollen, men nu känns det inte som om jag vill ha den där delicatobollen alls. Kanske en på negerbollens dag då. :0)

Cecilia. Internet är fantastiskt. Hur gjorde vi innan? Jag har många tupperwareprylar i mina skåp. Jag är min mors testpilot. ;0) Jag är mycket nöjd med många av produkterna. Älskar kastrullerna som är så snygga, och knivarna och serien man kan köra i ugnen. Och den där hackgrejen som man vrider, super.

Mumlan

16 mars 2010 08:22

Lena: En dag när jag var i stan och shoppade så upptäckte jag att jag glömt ta med mig en bar. Inga problem tänkte jag och stegade bort till Itrim för att köpa mig något för att sedan inse att de stängt nio minuter innan. Panik!

En av mina medItrimmare brukar vara "otrogen" och köra på andra måltidsersättningar än Itrims. Bättre än inget tänkte jag och steppade in på Hemköp där jag hittade en av hennes favoriter, Naturdiets Dark Chocolat. Den smakade precis som Delicatoboll och oj så den växte i munnen!

Jag fick verkligen kämpa för att få i mig den och mådde ärligt talat si så där efteråt. Tänk om jag ätit en riktig Delicatoboll! Hur hade jag inte mått då? :-S

Ibland vill man inte ha det man tror att man vill ha...