Ny vecka. Ny start. Ny dag. Nya möjligheter.

Nu är jag nästan i mitten av snabbt och har bara nästan lika lång tid kvar som jag kört redan. Detta är piece of cake. 13 kilo av min kropp är borta   och det fortsätter i stadig takt åt rätt håll. Från 106.9 till 93.8 på 35 dagar.

Har fortfarande inte hittat min stegräknare. Det gillar jag inte. Jag vet att jag satt här innan jag skulle gå ner på stan och tänkte att jag inte skall glömma att ta på den innan jag går. Sen att jag inte hittade den. Så den är inte tappad utanför bostaden. Har köpt ett par nya på tradera för jag tycker verkligen att det är ett bra verktyg för att hålla koll på hur mycket jag rört mig. Jag kan visserligen uppskatta på en höft men föredrar ett instrument. Den jag använder nu klickar högljutt.   

Nu är även jag inne på att snön skall bort. Jag har inte drabbats så hårt av snön då jag bor i lägenhet och nära centrum. Men jag vill komma ut i spåren och i skogen. Blev lite triggad av min coach att börja jogga. Sedan håller jag lite koll på Nybörjarlöparen http://www.bloglovin.com/m/1465994/79000877/a/0 och blir lite inspirerad även där.

Om man börjar försiktigt och ökar långsamt. Det ser ju faktiskt skönt ut.

Stavar, det vill jag inte. Jag vet att det är jättenyttigt men jag kan bara inte...eller?  Har sett att det finns även stavar med stegräknare och pulsmätare.

Måste nog investera i ett par riktigt bra skor framöver.

Missa heller inte denna artikel om löpteknik av ett detaljfreak likt mig själv   http://gullfot.blogspot.com/2008/05/lpteknik.html

och även denna

http://www.williamsichel.co.uk/documents/Running_Fast_and_Injury_Free.pdf

Stuvade makaroner, kryddig bratwurst, sommargrönsaker...

Och så har jag en så smart grej för att koka grönsaker. Bara släng i så mycket du skall ha, fyll på med vatten så det täcker med nån cm över och in i micron. Jag ställde in på 10 min men tog ut när det började bubbla i kannan efter mindre tid. I med en skvätt kallt vatten och sedan fick de stå och dra medans makaronerna kokade färdigt. Voila. Perfekt kokade grönsaker.

Jobbfronten

Som jag trodde så blev det betydligt färre steg inomhus (10000).  Däremot blev det många steg upp och ner i trappor så vi får se det positiva i situationen. Bra träning för kroppen. Jag saknade den friska luften och solen. Mycket bättre att jobba ute. Men i övrigt så är det så himla roligt att få jobba igen. Ha arbetskamrater och att tjäna pengar igen. Har redan bokat upp mig för flera pass framöver. Känns jättebra. De tycker dock att min kosthållning är lite märklig. Men viktminskningen tycker de är inspirerande.

Det känns lite ynkligt faktiskt. Jag skall vara ärlig där. Jag saknar att få äta. Men vill man bli fin får man lida pin. Jag blir nog mer inspirerad när viktminskningen lossnar igen. Det går ju lite trögt nu. Ska bli kul med grupp på torsdag och coach på tisdag nästa vecka. Jag har ju nått upp till delmål 1 att gå ner 10 kg till den 16e. Ska bli intressant att se kroppsmåtten på torsdag. Jag skall ju mäta mig hemma då, se presentationen.

Nehe...alla kämpar där ute, ha en fin fortsatt kväll.   

Jag skall strax slå på tvn och kolla på biggest looser.

Det lönar sig ibland att vara dotter till min mamma. Jag tror jag snart har Östergötlands största tupperwaresortiment.

Senast i samlingen är denna (inte exakt den men samma serie)

Jag tog ur fläskfilén ur förpackningen, sköljde den och med händerna gnodde jag in en marinad på olja, en matsked sweet chili, soya, salt och peppar. Hackade upp lite chunky (grova) bitar av lök, paprika och potatis. In i ugnen 175 °C. Tog ut den när det började lukta gott. Nu kan jag ju inte smaka själv, men det var så mört och fint och det fick tummen upp av sonen. Ett bra alternativ till att steka köttet tänker jag.

Fick även den större varianten som är kanon till lasagne eller som i detta fall. Köttfärspaj. Den inte så nyttiga men ack så goda. Formen kommer med lock och den går att frysa.

 I dag är det sista dagen på andra veckan med VLCD (Very Low Calorie Diet). Jag har gått ner totalt 6.9 kg. Jag skulle vilja gå ner och använda mig av vågen på itrim för att få det exakta resultatet. Kanske jag går förbi idag när jag ändå skall ner på staden. Jag har ju ytterligare en arbetsintervju idag. Men kanske det är ett extremtänk som får in mig på en osund bana. Det är ju inte meningen att siffror skall vara det viktigaste utan känslan och beteendet är min viktigaste förändringspunkt för att nå ett hållbart resultat.

Jag måste förändra mitt liv, mitt beteende för alltid. Jag skall hitta detta ny mig efter att jag länge levt efter lustprincipen. Detta är det mest seriösa försök jag hitintills gjort. Jag har sålt min själ till itrim.....i två år. No regretts.

Jag har gått ner 6.9 kg. Jag är glad. Det känns kanon.

Men...alltid ett men. Jag har inte alltid vägt över 100 kg. Min gräns tidigare har varit 99 kg och den har jag hållit stenhårt. Av någon anledning har jag de senaste två åren gett upp och förflyttat min gräns, den hade i slutskedet (för två veckor sedan) tänjts till en vikt jag inte kunnat acceptera. Nu står jag på den hårfina gränsen igen...jag vägde i morse exakt 100.00 kg (min våg) och den gränsen får aldrig överskridas igen. Det är nu det hela börjar, här på denna linje med denna vikt börjar vikminskningen nu på allvar. Någonstans vill jag knappt berömma mig själv för att ha gått ner 6,9 kg utan piska mig själv blodig för att någonsin ha paserat min egen gräns. Jag menar. om jag inte ens kan hålla mig innanför mina egna uppsatta mål och gränser. Vem är jag då?

Hur mår jag i kroppen och i toppen

Efter två veckor känner jag mig lätt. Jag känner mig smal. Det är som om medvetandet lurar kroppen att den är på gränsen till mager. Jättekonstig känsla. Jag känner mig lätt, energisk och glad. Jag blir visserligen ganska lätt trött. Jag kanske inte skall förringa allt det arbete som kalasets förberedelser har krävt. Jag har knappt kunnat sitta stilla. Jag vaknar med tuppen och är pigg, jättepigg. Piggelin piggelin pigge pigge piggelin.

Jag har precis läst ut en bok...åh vad jag har längtat efter att få läsa skönlitteratur efter all denna kurslitteratur under så lång tid. Jag har börjat på en ny bok. Även denna av Åsa Larsson Det blod som spillts. Att läsa skönlitteratur hjälper mig att slappna av på kvällen. Jag har tidigare haft svårt att komma i säng vid en skaplig tid. Det har gått så långt att jag under de senaste två åren inte sovit mer än ca 4-5 timmar/natt. Nu lägger jag mig tidigare och somnar ganska snart. Jag vaknar ju visserligen med tuppen men känner mig utvilad.

Vatten. Jag är lite slarvig på att se till att få i mig ordentligt med vatten. Det är väldigt viktigt just under VLCD att se till att kroppen får vätska. Nu har jag fått av min snälla mamma, en vattenflaska från tupperware som är himmla snygg och praktisk.

Den har en botten som man kan skruva av och i den kan man lägga gymnyckeln. Supersmart måste jag säga. Har alltid stört mig på gymnyckeln som jag inte vetat vart jag skall göra av den medans jag tränar pass framförallt. Nu ligger den i säkert förvar. Och så är den snygg. Tack kära mor.   

Nu ska jag gå en promenad till stan med en väninna. Sedan hem och laga mat till sonen. Sedan tillbaka till stan och gå på arbetsintervju. Det kan sluta på en rekorddag gällande stegen.

En tur till stan är 7000 steg. Två varv till stan blir 14 000 steg.   

Ha en fin dag därute i snön..