Alla inlägg under augusti 2010

Av Louise - 30 augusti 2010 14:39

Det blir en festival innan sommaren är slut. YeeHaa!!!!


Hur fint som helst, jag och "Sid Vicious/Till Lindemann" som jag numera kallar honom skämtsamt pga likheten, ska jobba som funkisar på en punk/hårdrocksfestival i närheten inom kort.


 


Han planerar, jag är så nöjd. Igår natt satt vi och gick igenom bandlistan, lyssnade och bedömde vad vi ville se, vad som lockade mest. Det finns en tanke bakom livet, han är djup och han är som jag, agnostiker. Det finns en så skön känsla bakom hela hans väsen som jag uppskattar enormt mycket. Mycket själslig insikt, ödmjukhet, eftertänksamhet och han reflekterar. Sedan att han är så enormt stor gör att jag känner mig så barnsligt trygg på ett mycket angenämt sätt. Han har tränat fria vikter i större delen av sitt vuxna liv, något som även tilltalar mig. Åh vad detta känns kul. *hoppar runt av iver* Och som om det inte vore nog.... Han har läst på universitet, vi kommer från samma värld. Vi har samma grundvärdering och reflekterande sätt att tänka. Han känner sig avslappnad i mitt sällskap. Och jag kan bara instämma. Kan man få ett bättre omdöme? Han får mig att må bra!!



You lose one you win another


Livet är fullt av överraskningar.


Jag har gått ner 7 kg dessa två veckor. 7 kg. Fatta det!!Jag vet att det är lite mycket på en gång, men tappade aptiten.  Känner mig fin i kroppen igen. Back in the game.


Jag tror att om man söker kärleken, är öppen för den så finner man den. Det är så enkelt. Men det är viktigt att vara klar med sig själv. Att ha korten på bordet, att reflektera. Att bida tid. Och jag kände ju en morgon att nu är det dags. Och började söka efter min yang. Kanske denna, kanske inte. Den som lever får se. Jag lever.

Av Louise - 29 augusti 2010 04:05

Har träffat en kille som verkar väldigt lovande. Vi har väldigt många gemensamma nämnare. Gillar samma musik, har väldigt lätt att prata om allt, är födda samma år.

Han ser bra ut, är lång, mörk och muskulös (ja det ger ju lite extra pirr när killen kan bära en ;) Faktiskt tycker jag att han påminner aningen lite om Till Lindemann, sångaren i Rammstein.


 


Han är nog min största osannolika förälskelse, Till Lindemann då.


Vi har pratat non-stop nu under flera dagar. Från morgonkaffet tills jag somnat med huvudet på tangentbordet till lappen. Vi har inte setts live ännu men han vill väldigt gärna, han har frågat flera ggr...men jag tvekar lite.

Vi har bytt mobilnummer och det pirrar i fickan när jag inte kan chatta vilket gör att det pirrar lite extra i kroppen, bilder från alla möjliga vinklar är utbytta, inga porriga. Utan mer för att få en uppfattning om hur landet ligger. Är bra sugen att lägga upp en bild...men det får man ju inte göra. Men sedan kommer detta med att mötas live. Att verkligen se varandra, att komma över den där första tröskeln. Snacka går ju bra, men sedan kemin.

Och nu vill jag ju vara så försiktig så försiktig. Vill inte ha ont igen. Ja jag vet, den som sig i leken ger får leken tåla. Men jag vill ändå värna om mitt hjärta.


Vikten går i helt rätt riktning, ned. Jag börjar känna mig riktigt bekväm i min kropp igen. Börjar få en trevlig midja, det har jag inte haft på många år. Känns mycket mycket bra. Snart passerar jag under 80-sträcket. Snart.


Happi happi happi

Av Louise - 26 augusti 2010 22:53

Beställde en massa nya kläder. Och när de kom var de för stora.    jag kan inte göra en sur gubbe på den linen för jag log när jag tog fram dem. Plagg efter plagg var bara att stoppa tillbaka igen och jag får skicka tillbaka dem igen.


Ja där ser man.


Men jag behöll ett par zebramönstrade tights även att de var lite för stora. Tänk jag har alltid velat ha ett par sådana. jag känner mig oerhört -80.   


 

Av Louise - 25 augusti 2010 11:38

Det är inte så dumt att ha en paus ibland. Resultatet blir så omedelbart igen och det är motiverande som tusan.


Det jag har mest besvär med just nu är pussbehovet, shit. Det är värre än mat. Vad fort man vänjer sig vid att ha det tillgängligt, en annan kropp att mysa med. Ja ja. Det är bara att gå påt igen. Nu börjar jag känna mig snygg igen. Närmar mig en ny gräns, att komma under 80. Några kilo till så är vi där.   Jag flirtar på men är jäkligt kräsen ska ni veta. Har pratat med många lovande pojkar i olika åldrar. Jag vill hitta någon som är i min ålder, som vill göra saker, som har barn, som är klar med tidigare relationer. Och jag är övertygad om att därute finns säkerligen flera som passar in på de kriterierna. Dessvärre när man söker på nätet så är oftast avstånden något som ställer till problem.

Har precis träffat en kille som är 2 år äldre än mig men som bor i Karlstad.    Inte så att man direkt kan gå och ses på stan och ta en fika. Men vi chattar mycket, han är jättetrevlig och just nu gör han mig glad, även om det är virtuellt. Måste räknas för något.   


jag rör på mig enormt mycket. Har tappat pedometern, inte fysiskt utan mer lagt den åt sidan. vet att jag rör mig mycket mycket mer än vad jag satt som mål. behöver inte se. Jag jobbar tokmycket och det är trappor, och cyklar och jag motionerar från morgon till kväll. Springa, har inte blivit av ännu. Förlåt Peter. Men sen...


Nåja. livet leker och de hoppas jag att  det gör även för er. Har faktiskt saknat er....ingen nämnd ingen glömd.   

Av Louise - 24 augusti 2010 14:16

Har börjat flirta igen. Faktiskt hjälper det. Att få komplimanger, att uppskattas.
  Jag borde känt efter mer. Nu tror jaq att jag klivit ur den första chocken. Jag ska ta på mig ett stort leende och gå ut i världen igen.


Känner att jag är på fötter igen. Blev lite chockad över hur livet ibland visar sig vara egentligen. Bara att i lulllull så ser man inte klart. Back on track och uppdaterad.

Det är bara att hoppa upp i sadeln igen. Gå vidare. Se sina misstag, ta lärdom och göra nya. ;0)

Ikväll avslutar vi detta kapitel, jag är rak i ryggen, ärlig och sund. Och 5 kg lättare.

Av Louise - 22 augusti 2010 22:10

Det gick åt helvete. Aj som fan.


Men nu har jag återfått lite fokus. det enda som faktiskt får mig att le just nu är vågen. Fan va ledsen jag är.


Blev tokkär och föll pladask, tog slut idag. Eller i onsdags kanske. Det blev en passionerad sommarromans och nu är det över.


Jag vet att jag är svår att leva med. Mina erfarenheter gör det svårt för mig att skapa trygghet i relationer. Jag känner mig totalt värdelös, totalt omöjlig att älska.


Ja jag slår mig själv nu lite för hårt. Lägger lite för mycket ansvar på mig själv. Killen var dels relativt nyseparerad, han hade nog bråttom in i en ny relation och det blev med mig. Öppen, redo, ärlig, rak gick jag in med huvudet först efter att ha bidat min tid i stilla mak efter 3 års singelliv och det efter en 4 år lång misshandelsrelation. Nu sitter jag här med hjärtat i bitar och det nyvunna självförtroendet har fått sig en rejäl smäll. Får försöka att affirmera mig själv framåt dag för dag.


Jag är en älskvärd människa, jag har kärlek i mitt liv att både ge och ta emot, jag är vacker, jag är någon att räkna med. Jag har ett underbart liv, fantastiska vänner, en familj jag älskar, en underbar son som jag skattar högst av allt i livet.


Men ni kanske får räkna med att jag är lite låg ett tag till.



Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Nätverket

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Artiklar om fetma och motion

Kaloriräknare

Inspiration

Event


Skapa flashcards