Jag har nu varit rökfri i närmare 3 månader, är inne på min fjärde. Ja ni ser hur närvarande det suget är.    Jag kommer inte ens ihåg att skriva om det. Det slår mig när jag är ute och ser fimpar på gatan, eller går förbi någon som röker. Men det är inte jobbigt. Inte alls.

Jaha. Det gick, jag kom iväg. Men det var motigt. Och så fort jag faktiskt kommit iväg så börjar det regna. Det upphörde visserligen fort och övergick till solsken. Det är lite ostadigt idag, solen lurar bakom molnen. Jag gick den vanliga rundan runt universitetet, kom upp i andra andningen vid slestadsrondellen. Det är något magiskt där för just där går det snabbare och lättare. Jag vet inte om det kan ha att göra med att det går först uppför en bra bit, till att gå nedför en bit och sedan uppför igen och efter sista kullen så är det slätt.

Sista backen upp innan slestadsrondellen, det är alltså inga stora backar men en bra lutning under en lång sträcka kan kännas i benen. Här fokuseras visserligen mest på solen som tittat fram en stund. Riktigt skönt en stund. 

Och här en liten tussilago som tittat fram ur marken. Härligt med lite vårtecken. Detta är utanför Lambohov/Mjärdevi.

Dessvärre lite suddigt, men det såg lite påskigt ut och detta är ute vid datalinjen och golfbanan vid rondellen promenadkartan

Detta är i vallaskogen, därav det aningen zick zackiga spåret på kartan. Där var det bitvis inte så lätt att ta sig fram. Men detta är mer i utkanterna. Mycket av Vallaskogen är promenadbar.

Jag gjorde även en liten avstickare mot garnisonsområdet fär att gå till coop extra och handla glödlampor.

Contentan är 18557 steg

Nu kan jag ta ledigt resten av dagen med gott samvete. Skall dock städa lite här hemma, dammsuga och sånt innan jag sjunker ner med knodd i soffan och myser med nån film.

Ha en fin påsk på er därute. Ni som firar vill säga. Jag firar inte något märkbart. Köper ett påskägg, men thats it.

Dagens mat för familjen...

pytt i panna på stek, falukorv, bratwurst, potatis, morot, rödbeta och palsternacka

Håller på och tvättar. Har inte hunnit med det i veckan och när man är ute och rör på sig mycket och svettas eller när man jobbar som vårdbiträde så blir det en del tvätt. Har inte så mycket att välja på. Står fortfarande lite mellan storlekar. Men jag upptäckte att jag lätt kommer i mina shorts, dem har jag inte kunnat ha på 2 år. Det är ett par redan utslitna cargobyxor, som de jag talat om tidigare som jag klippt av och sytt om till shorts. :0)

Dubbelahakan är mer eller mindre borta nu. Jag känner mig nästan lite snygg igen. Har färgat håret idag på morgonen utan reaktion. Tack. Blir lite ledsen på min omgivnings reaktioner på min viktminskning. Ringde min farmor igår, berättade att jag gått ner 17 kg. Hon sa bara, det är för mycket, det går för fort. Grattis föll bort. men jag har ju Er. Mumlan, Peter, Sussie, Studentitrim, Cillorna, Elisabeth...    Ni som vet hur det är och som vet vad vi gör och varför. Som jag skrev till Peter igår.

Itrim är ingen mirakelkur, det är inte magi utan det är hårt arbete under lång tid.

För det är inget mirakel att jag går ner i vikt när jag äter 800 kcal, men ändå får i mig vad jag behöver. Och det har vetenskaplig grund som är byggd på testgrupper och forskning inom övervikt. Vem som helst kan förstå att man går ner mycket i vikt om man äter lite och rör sig mycket. Men en av de stora stöttepelarna som jag ser i itrims metod är den "terapeutiska biten" den där man dels har en grupp att dela sin glädje med, även om jag tycker att den tiden jag har med min grupp är på tok för liten. Men det är nog mycket upp till oss som grupp att bestämma hur vi skall ses efter grupptid.

För mig tror jag att itrim handlar främst om en kontrollinstans och en grupptillhörighet. Någonstans att få beröm för uppnådda resultat, lite beundran och även någon att prestera inför. Ibland räcker det inte att visa sig stark och duktig inför sig själv utan man behöver få glänsa lite. :0)

Sedan är det coachen, jag har bara haft ett möte förutom analysen så jag kan inte uttala mig om hur verksam den delen är ännu. Men jag tror att ju längre jag kommer, desto bättre. Ännu så länge så har vi arbetat fram delmål som varit realistiska för mig att nå upp till. Vi har sett över mina vanor. Och även om det är självklara saker, så som att dricka mycket vatten, sova, äta regelbundet så behöver man ibland få det uppdaterat. Och jag behöver sätta gränser för mig själv. Det har funkat mycket bra. Så snälla, se det för vad det är. Itrim är hårt arbete med stöd. men det ligger alltid i mitt intresse och på mitt ansvar att uppnå resultat. Det är jag som gör jobbet.

Nu snart kan jag ge mig ut i nytvättade kläder. Jag saknar en vindjacka. Dock, som Peter nyligen skrev. Det är viss skillnad i träningsskor och riktiga löparskor. Träningsskor är högre bak, detta har gett mig lite skavsår. Jag tror det är så. Eller om det har med stödet att göra. Jag har skav på bägge fötterna. Men gå jag en stund så känner jag inte smärtan      Nu skojade jag. Jag har duoderm, ett slags hudplåster som är som extra hud. 

Tittade nu på SMHI igen. Det ser ut som om det kommer att vara ostadigt fram till eftermiddagen kvällen här i LKPG. Så hm. Frågan är. Men jag tror inte jag väntar. Jag kan ju ta en sväng senare också.

Nu har vi tagit ett nytt kliv på Mount Everest. Under nittiosträcket.

4.1 kg kvar till nästa uppsatta mål vilket är 85.8 kg till den 13/4. Och idag skall det bli en powerwalk sent att glömma. Skall sätta mig och planera en rutt, det lärde jag mig av mina tidigare misstag, ska man gå långt bör man ha stakat ut sin väg. Vill inte gå vilse igen. Jag vill ha en gps. Sprang på en kille häromdagen när jag letade efter en adress, han slet helt enkelt fram en sådan ur fickan och wow säger jag. Vilken grej.

  Men samtidigt kan man fundera över var äventyret tar vägen, och upptäcktslusten.