Man märker verkligen när man börjar prata på djupet eller bara sitter och lyssnar på hur människor i fikarummet på arbetet pratar. Så mycket fördommar, så mycket okunskap, så mycket förutfattde meningar.

Jag hör på en kvinna som alltid låter väldigt mycket, väldigt tydliga mindervärdeskomplex. Jag satt och lyssnade på henne snacka skit om hur svart det numera är i vissa områden i stan. Hur hon inte längre vill handla på vissa affärer för att det är så svart. I sama stund sitter hon och berömmer en orientlivs för att den har så fina grönsaker. Hur ska du ha det? Fy fan vad vidriga låga diskussioner man kan få ta del av ibland i det gemensamma utrymmet för vila och lunch. Det vanliga tycket om att de inte vill jobba, att de är mindre inteligenta, att de för oljud och beter sig konstigt och oacceptabelt. Men jämfört med vad? Din kultur? Är just din kultur den enda rätta? Det som skapas i just detta moment kalas för moaralisk panik. När en person börjar att säga något nedlåtande och majoriteten följer på och förstärker denna felaktiga information om olikheter. Det är detta som vattnar att en fördom får fotfäste, att den förankras och får en slags standard som blir gällande i just denna grupp. I just detta fikarum. Jag vill inte vara en del av ett sådant fenomen.

En stackars tjej försökte att hävda sig mot mobben och mobben växte sig till en heffaklump och skulle kväva den lilla rösten. "Jag bor i samma område och tycker inte att det är som du beskriver". Och det är så det är på pricken. Vill du inte förstå, vill du inte vara öppen mot annan kultur, eller andra människor så är det upp till dig. Men i vissa områden blir det då väldigt svårt att leva och bo. Jag hävdar fortfarande att, som Irene Molina beskriver i Stadens rasifiering, att den största grupp segregerade människor i vårt samhälle är medelklass och vit. I ett område som ex Skäggetorp finns det upp emot 60 olika nationaliteter, det är fortfarande övervägande till ursprunget svenskfödda som bor där.

Vet ni hur nära det var att jag lämnade mitt arbete idag och gick hem. Jag klarar inte av trångsynthet och främlingsfientlighet. Vi borde ha lärt oss att tänka längre än näsan räcker och att istället för att fortsätta dela upp oss i olika fack istället försöka att integrera oss, försöka gilla läget. Anamma olika kulturer och inte alltid ställa en standard som är uträknad från din. Vi är olika, vi behöver inte acceptera allt och detta oavsett nationalitet. Men att hävda att du ska ta seden dit du kommer, det har vi passerat. Vi är bättre än så. Att kräva att en annan person med annan kulturell bakgrund ska lämna allt den vet och allt den blivit uppfostrad till för att bli "svensk" vad nu det innebär är orimlig. Och är det så att du har 5 somaliska granar i huset så vill jag påstå att rådande  standard är majoritetens. Vi lever i en demokrati och det måste ju gälla även vid olikheter.

Visst är det skrämmande med arbetslöshet, med vart vår svenska välfärd är på väg att hamna. Men vi har inget annat val än att följa med i utvecklingen, sluta ha näsan i en nationell nivå och istället se den globala nivå vi har att vänta oss. Vi utvecklas i en bestämd riktning och antingen följer man med i det eller så kommer man att bli som bitterfittorna i fikarummet.

Idag blev jag upprörd. Idag höll jag på att sluta på mitt jobb. Jag försöker att vara förstående men när man möts av sådant oförstånd så blir man lite matt.

http://open.spotify.com/track/60XIzm8LYZ2KEkskZxnLnv

"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte.

Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."

Radioanförande, 25 december 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 64-65. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.

Jobbdag idag. Det skulle egentligen vara grupp idag men den är inte förrens nästa vecka. Blev flyttad i samband med påskdagarna. Ska bli intressant att höra hur de andra klarat sin påskhelg. Det var svårt kan jag lova igår, farmors köttbullar är goda. Men värst är det att möta deras oförstående inför att jag inte kan äta något, men glass kan du väl äta, men frukt kan du väl äta, men men.. Och det känns lite ofint att sitta med en torr bar när man möter deras problem, jag börjar fundera på vad det är jag håller på med. Men när jag säger att jag följer en studie som är framtagen för karolinska och överviktskliniken så nöjer de sig med det. För det är väl det som itri lutar sig på. Och då främst detta med vardagsmotionen. Minst 10000 steg och möten med coach. Däri ligger likheten.

nu jobb....