Håller på och tvättar. Har inte hunnit med det i veckan och när man är ute och rör på sig mycket och svettas eller när man jobbar som vårdbiträde så blir det en del tvätt. Har inte så mycket att välja på. Står fortfarande lite mellan storlekar. Men jag upptäckte att jag lätt kommer i mina shorts, dem har jag inte kunnat ha på 2 år. Det är ett par redan utslitna cargobyxor, som de jag talat om tidigare som jag klippt av och sytt om till shorts. :0)

Dubbelahakan är mer eller mindre borta nu. Jag känner mig nästan lite snygg igen. Har färgat håret idag på morgonen utan reaktion. Tack. Blir lite ledsen på min omgivnings reaktioner på min viktminskning. Ringde min farmor igår, berättade att jag gått ner 17 kg. Hon sa bara, det är för mycket, det går för fort. Grattis föll bort. men jag har ju Er. Mumlan, Peter, Sussie, Studentitrim, Cillorna, Elisabeth...    Ni som vet hur det är och som vet vad vi gör och varför. Som jag skrev till Peter igår.

Itrim är ingen mirakelkur, det är inte magi utan det är hårt arbete under lång tid.

För det är inget mirakel att jag går ner i vikt när jag äter 800 kcal, men ändå får i mig vad jag behöver. Och det har vetenskaplig grund som är byggd på testgrupper och forskning inom övervikt. Vem som helst kan förstå att man går ner mycket i vikt om man äter lite och rör sig mycket. Men en av de stora stöttepelarna som jag ser i itrims metod är den "terapeutiska biten" den där man dels har en grupp att dela sin glädje med, även om jag tycker att den tiden jag har med min grupp är på tok för liten. Men det är nog mycket upp till oss som grupp att bestämma hur vi skall ses efter grupptid.

För mig tror jag att itrim handlar främst om en kontrollinstans och en grupptillhörighet. Någonstans att få beröm för uppnådda resultat, lite beundran och även någon att prestera inför. Ibland räcker det inte att visa sig stark och duktig inför sig själv utan man behöver få glänsa lite. :0)

Sedan är det coachen, jag har bara haft ett möte förutom analysen så jag kan inte uttala mig om hur verksam den delen är ännu. Men jag tror att ju längre jag kommer, desto bättre. Ännu så länge så har vi arbetat fram delmål som varit realistiska för mig att nå upp till. Vi har sett över mina vanor. Och även om det är självklara saker, så som att dricka mycket vatten, sova, äta regelbundet så behöver man ibland få det uppdaterat. Och jag behöver sätta gränser för mig själv. Det har funkat mycket bra. Så snälla, se det för vad det är. Itrim är hårt arbete med stöd. men det ligger alltid i mitt intresse och på mitt ansvar att uppnå resultat. Det är jag som gör jobbet.

Nu snart kan jag ge mig ut i nytvättade kläder. Jag saknar en vindjacka. Dock, som Peter nyligen skrev. Det är viss skillnad i träningsskor och riktiga löparskor. Träningsskor är högre bak, detta har gett mig lite skavsår. Jag tror det är så. Eller om det har med stödet att göra. Jag har skav på bägge fötterna. Men gå jag en stund så känner jag inte smärtan      Nu skojade jag. Jag har duoderm, ett slags hudplåster som är som extra hud. 

Tittade nu på SMHI igen. Det ser ut som om det kommer att vara ostadigt fram till eftermiddagen kvällen här i LKPG. Så hm. Frågan är. Men jag tror inte jag väntar. Jag kan ju ta en sväng senare också.

 

Nybörjarlöparen(Peter)

2 april 2010 13:30

Angående coachning så hade jag turen att ha ett bra samarbete med min. Vi hade ett snack nästan varje gång vi sågs. En slags coachning som inte alla kan få utan vi gav varandra rätt mycket i utbyte och även saker utanför Itrim. Sedan har vi bloggen. Den skulle bara bli ett dokument, en dagbok över hur jag upplevde mina tio veckor. Den blev något mer. Det blev som en extra gruppträff som hade möten nästan varje dag. En fantastisk stöttnign av många härliga bloggisar, både Itrimmare och inte. Jag försöker ge lite tillbaka genom att stötta de bloggare jag stöter på som går Itrimprogrammet och försöker med min erfarenhet få dem i ett bra tänkt framöver.
Om jag skull ta ett varv utomhus idag. Ja så får det nog bli men det är fest ikväll och det ska bli trevligt :)

http://nylopare.blogspot.com

 

Louise

2 april 2010 16:44

Jag tror oxå mycket på detta med nätverkande, eller förlängning av grupp på nätet. Men i mitt fall är det mest itrimare från hela sverige, gamla och nya. Jättekul när man hittar någon som ligger i sammafas som jag, eller strax före eller efter. Jag önskar fler från min grupp bloggade. Men jag vet inte om någon sådan. Ska försöka ta mig mod att fråga nästa gång vi ses, torsdagar 16.30 ;0) Men vi har bara börjat lära känna varandra ännu. I dagsläget är det Ni här som faktiskt gör min dag. :0)

http://itrim69.bloggplatsen.se

 

Sussie

2 april 2010 19:29

Jag tycker också att det är skönt att ha folk att nätverka med.
De i min grupp har inte klickat alls och min coach är inte den bästa. Så det är bra att kunna filtrera sin tankar och funderingar med de som vill göra det.
Att få en kommentar till något jag har skrivit eller kunna starta en diskussion är så kul!

Jag förstår att det inte känns så kul med en sån kommentar som du fick. Men vänta tills hon får se dig och märka själv hur bra du mår! Fortsätt gå, glädjas och kämpa! Heja heja!
Glad påsk! :)

http://itrimsussie.blogspot.com

 

studentitrim

4 april 2010 13:13

Var glad för din egen skull och bry dig inte om missunnsamma människor som inte vet hur hårt vi sliter, du har varit jätteduktig, 17 kilo är en jätteprestation på 8 veckor, du inspirerar mig som inte alls har gått ner lika snabbt! Jag valde att ta guldmedlemskap så jag har fler privata samtal med min coach, sen är hon oftast där när jag går och tränar så det bir alltid en liten snabb pratstund när jag serhenne och hon frågar hur det går, och jag frågar om saker jag undrar över. På mitt center i Uppsala är det ganska många som pratar med varandra i omklädningsrummet också, därför ser jag det som ganska peppande att gå dit och träna. det håller mig på rätt spår och motiverar mig, så jag rekommenderar att du går dit ibland och tränar på gymmet för att få lite mergemenskap och pepp när allt känns tungt.

http://studentitrim.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är här. Har bara blivit uppäten av livet, som det kan bli ibland, för mycket jobb träning barn kärlek....för lite tid..   Ska bättra mig. SNart. ...

Vikten fortsätter sakta neråt, tror jag går och väntar på efterskalv efter helgen, men de kommer visst inget. Och det är bra. Jag väger mindre nu än vad jag gjort på många många år..det är bra. Mindre bra är att stockholm inte verkar fullt så...

....och druckit alkohol      Det var fantastiskt gott. Så nu är det 2+2 som gäller samt hård träning.   Dejten har gått bra. Inget är solklart, inget är 100 % men det kittlar...     Har känt mig fin och uppskattad och nervositeten lade si...

Jag är så nervös...får inget gjort. Eller jo, jag tränar, jag jobbar häcken av mig..men så fort jag kommer hem så går jag mest runt och vankar. Dejt imorgon och jag är så nervös så nervös så nervös...vill så gärna men har en obehaglig känsla i magen ...

på gym. YEAH!!! Det fick bli så. Kompis som tjatat lite (behövdes ej så mycket tjat) och det blev gymbolaget.   Men oj vad liten jag kände mig där, alla är så vältränade och alla vikter så stora och tunga jämfört med det lilla rehabgym jag kört p...