Det regnar, det fullkomligt öser ner. Och jag vet inte om jag ska jobba ute eller inne. Eftermiddagen ser fin ut. Så jag hoppas fprtfarande på ute, trots väder. Steg steg steg steg!

Idag kom jag upp tidigt utan problem, hoppade i duschen och sitter nu här med en kopp kaffe. Skall strax packa ihop väskan och gå till jobbet på andra sidan gatan. Igår ringde de från jobbet jag sökte i förra veckan, de meddelade att det fanns en annan sökande som hade större erfarenhet än mig. Men att denne hade bett att få avvakta litet. Så. Second best igen. Det var inte ett nej, men det var heller inte ett ja. Tråkigt detta moment 22. Att kliva ut från högskolan och sedan inte få jobb för att jag inte har erfarenhet.    Men det är som det är, det är bara att gilla läget. Och jag gör ju det, jag gillar mina gamlingar. Men mina händer är inte skapta för detta yrke. Har stora varningssignaler i form av sprickor och blåsor och en del aj aj. Sprickan mellan pekfingret och tummen har nästan helt gått ihop nu så det artar sig men jag har fått fler blåsor och huden är helt oelastisk. Jag har en fenuril i väskan så jag smörjer hela tiden. Nu räcker det med gnäll.

Vågen står idag på 90.2 kg, det är så nära så nära.   

Nu vill jag inte att ni skall tycka att det är extremt att jag väger mig varje dag. Jag vet att det inte säger så mycket. Men eftersom jag är en person som gillar att ha koll, och som gillar att föra diagram så har jag sett en del fördelar. Om jag vill gå tillbaka och jämföra med något specifikt datum så blir jag så sur när jag inte har siffran. Nu finns den. Så jag lägger inte fullt så mycket tanke kring vägningen som det kanske tros. Men klart, när det pendlar kring en siffra som är av viss betydelse. Som att byta från tresiffrig till tvåsiffrig eller som nu. Att gå från 90 till 80. Eller när jag närmar mig något av mina delmål, då ökar spänningen.

Nu måste jag gå. Ha en fin dag och ta hand om er.