Sussie

17 april 2010 13:20

Man måste få ha svackor. Det viktigaste är att du inte låter svackan ta över och få dig att göra sådant som du inte borde.
Tänk så här - du har hållit på i nästan 11 veckor och gått ner nästan 20 kilo. Om en vecka får du börja äta mat igen. Försök att tänka framåt, planera vad du ska äta den första måltiden. Bli peppad av att det är så kort tag kvar och tänk på vilka fantastiska framsteg du har gjort. Planera hur ditt liv ska se ut efter de 12 veckorna.
Hitta på saker som gör att du inte tänker så mycket. Träffa kompisar, gå på bio, ta en promenad, träna eller något annat som får dig att må bra.
Prata med din coach på Itrim och få råd om hur du ska tänka för att inte "falla dit".

Jag tycker att du är hur duktig som helst och en inspiration för mig. Fortsätt kämpa!

Heja heja!

PS. Härligt att du kommer i byxorna! Grattis!

Nybörjarlöparen(Peter)

17 april 2010 16:19

Du kommer klara det här. För klarar du dig inte nu så klarar du dig inte sedan. Enkel vägledning. Jivetvis ska du unvika att äta. Det är bara att köra på. Barer och du är på rätt väg. Heja heja dig :)

studentitrim

17 april 2010 20:21

Grattis till byxorna! så skön känsla när man kommer i sånt man tidigare funderat på att slänga! Jag har samma problem Louise, det är tajt i midjan och slappt över lår och rumpa. Men snart är midjan plattare, du har redan kommit JÄTTELÅNGT!

svackor har vi alla, minst en gång i veckan för mig. Idag var doften av stekt korv tillräckligt för att fundera på att smaka en skiva, men lyckades låta bli till slut. Sockerfria halstabletter med fruksmak (Halls bla.a) får det värsta suget att försvinna, alternativt sockerfria karameller från viktväktarna i små doser så klart. Det gäller att hålla sig sysselsatt och förtränga suget, alternativt avreagera sig på bloggen ;) Ett annat knep är att titta på remsorna, se exakt hur mycket du har blivit av med och sedan fundera på om man verkligen vill ha tillbaka det så inser man att det inte är värt det oavsett hur gott nåt kan verka. Speciellt inte om man sedan kollar kalorier på allt man är sugen på och inser att det innehåller halva kaloriintaget för en dag. Dessutom e det bara 2 veckor kvar nu för dig, det är ju ingenting jämfört med vad du redan har klarat av! Precis som Sussie säger är du en inspiration för mig också, du måste vara en av de mer framgångsrika i programmet med alla kilon på så kort tid. Kämpa på och håll ut! Du vet att det är värt det

Lena

17 april 2010 23:12

Hur ofta har man inte varit helt maniskt sugen på någonting - måste bara ha det! Och sedan - när man tuggat och svalt i sig det så kommer tanken - varför i hela friden var jag så sugen på det här!? Det var inte alls så gott som jag trodde - hade egentligen gott kunnat vara utan! Minns man den tanken och känslan så kan det stoppa upp vissa sug ....
Du har uppvisat - och uppvisar hela tiden - ett kanonmotiverat starkt agerande. Du tar dig igenom/över hinder efter hinder (frestelse efter frestelse)och går bara framåt! Jag är superimponerad av dig!!!