Jag börjar närma mig slutet på vecka 8. Det närmar sig slutet på rivstarten. Ångest. Visst vi tar det lugnt, men det är en ganska behaglig plats jag befinner mig på just nu. Jag har inget emot att äta ersättningarna, tycker det är skönt att slippa räkna kcal. Fyra barer om dagen, klart. Jag har full kontroll utan att lägga någon direkt energi för att ha kontrollen. Jag går ner i vikt och jag börjar verkligen se och känna resultat. Det är en härlig känsla. Jag märker inte av någon lös hud, men det är klart jag har långan väg att gå ännu.

Jag har nu gått ner 17 kg av 37.9 kg. Det är 20 kg kvar. Som man bäddar får man ligga. Jag försöker verkligen att inte tänka så mycket på hur långt jag har kvar, utan försöker tänka på hur långt jag kommit. Att stanna i här och nu och inte slås ner av siffror. Men jag funderar på, - Hur lång tid kommer det att ta efter att jag börjat äta igen? Hur mycket kommer jag gå ner/vecka då?

Sedan känner jag efter lite och inser att jag redan nu mår så pass mycket bättre som det är. Så vad spelar det egentligen för roll? Jag är nere på 89.5 och för mig är det en ganska normal vikt, eller en acceptabel vikt. Jag har tagit bort den stora massa på 17 kg som för mig var oaceptabel. Allt över 89.9 kg är ogillat, allt över 100 är otänkbart och nerpackat och bortpackat med starka försvar. Jag kan göra så mycket mer nu, och min självkänsla är stärkt. Inom 2 veckor kommer jag väga under 86 kg.

Idag jobbar jag bara en kortis framåt kväll. Vädret är underbart. Ska ta min runda lite senare efter frukostkaffet.

Tänk att det redan är April. Vart tar tiden vägen? Det är vår nu, det är snart Maj månad och sedan kommer sommaren. Vad ska jag har på mig då? Jag har ju en hel del kläder så det ska väl inte bli ett problem egentligen. Har ett jättesnygg mockaliv som jag aldrig använt. Kommer bli hur snyggt som helst med ett par jeans vid varma sommarkvällar. Och vem saknar inte sin jeansjacka? Snygg byxor, gå ut i jacka. Det ska bli så trevligt med sommar i år.   

Särskilt varma lediga sommarkvällar

 

Nybörjarlöparen(Peter)

4 april 2010 13:26

Åhhh jag känner igen varende ord och fundering. Jag var sååå nyfiken på hur det skulle bli. Jag blev inte besviken men har precis som du ett fokus längre bort. Visst är det skönt och bekvämt att äta ersättningar. Jag gjorde det enligt gamla modellen med tio veckor. Fast jag ökade ändå till 800 kcal för jag var kille och då fick jag det ;) 23 kg fick jag ner vikten. Sedan försökte jag låta bli vågen i en vecka. Det var då jag började gå min promenader och köra pass på friskis. Det gjorde att jag bara gick upp ca 1.5 kg men vågen var nog uppe och vände på det dubbla. Sedan vände det nedåt igen. Körde 2+2 i ca 6 veckor men sedan sa kroppen ifrån för jag tränade för mycket för det och jag kom till Itrim en dag i rätt dåligt skick. Coachen skickade hem mig och sedan dess har det varit bara mat.

Jag har en skön bild där jag bara har galgar i garderoben. Tre t-shirts en kostym och två par byxor var det som fanns. Så jag har handlat rätt mycket kläder. Men jag har köpt kläder som jaginte borde och har aldrig använt dem. Köpte dem i ren glädje att jag kunde ha dem :)

På lördag åker vi upp till Vingåker outlet och nu ska jag vara lite mer kritisk.
Ha en skön dag :)

http://nylopare.blogspot.com

 

Louise

4 april 2010 15:02

Det är så skönt att ha dig Peter, du som redan gjort detta och som minns och känner igen och som mött samma frågor. :0) Jag är inte nyfiken på hur det skall gå att börja äta, jag skulle helst fortsätta med barerna. Är riktigt orolig för viktuppgången som jag vet kommer när man övergår till vanlig mat. Även om det inte är så mycket så tycker jag det är obehagligt. Får bli ännu bättre på motion då. Börja cykla lite kanske.

Vet du, jag är så tacksam över att jag aldrig slänger mina försmå kläder. Jag har massor att ta på mig bara jag kommer ner några storlekar. Har sparat allt från innan viktuppgången. Jag har ett litet hopp just nu, mellan 44 och 48, det har jag slitit ut. Men sedan finns det resurser. :0) Lite nytt blir det. Det kommer jag inte ifrån. Ha en fin dag du med.

http://itrim69.bloggplatsen.se

 

Nybörjarlöparen(Peter)

4 april 2010 16:04

Jovisst var jag orolig också men var mycket glad åt att få äta mat igen. Jag minns en tjej som var mycket orolig för att börja äta mat. Det behöver man inte vara om du gör det du ska. Dvs röra på dig och inte äta annat än vad programmet föreskriver. Det är nu det verkliga jobbet kommer att börja hitta en vardag som funkar för resten av livet.
Cykel är en bra motionsform. Om börjar lugnt och sedan ökar på takten så kommer du märka vilken kondition du får. Det sliter heller inte på knän som löpningen kan göra.
Heja dig :))

http://nylopare.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är här. Har bara blivit uppäten av livet, som det kan bli ibland, för mycket jobb träning barn kärlek....för lite tid..   Ska bättra mig. SNart. ...

Vikten fortsätter sakta neråt, tror jag går och väntar på efterskalv efter helgen, men de kommer visst inget. Och det är bra. Jag väger mindre nu än vad jag gjort på många många år..det är bra. Mindre bra är att stockholm inte verkar fullt så...

....och druckit alkohol      Det var fantastiskt gott. Så nu är det 2+2 som gäller samt hård träning.   Dejten har gått bra. Inget är solklart, inget är 100 % men det kittlar...     Har känt mig fin och uppskattad och nervositeten lade si...

Jag är så nervös...får inget gjort. Eller jo, jag tränar, jag jobbar häcken av mig..men så fort jag kommer hem så går jag mest runt och vankar. Dejt imorgon och jag är så nervös så nervös så nervös...vill så gärna men har en obehaglig känsla i magen ...

på gym. YEAH!!! Det fick bli så. Kompis som tjatat lite (behövdes ej så mycket tjat) och det blev gymbolaget.   Men oj vad liten jag kände mig där, alla är så vältränade och alla vikter så stora och tunga jämfört med det lilla rehabgym jag kört p...