Idag lyckades jag tjata med Knodden på en rejäl cykeltur i Rydsspåret. Man kanske inte får cykla där men det var inte så många motionärer så det kändes ok. Det är fortfarande lite blött och kladdigt på sina ställen.

Vi avslutade med lite styrketräning. Lyfta stock, chins, försökte få till hyperextentions på stängerna men det var lite för hårt, situps och vad det nu heter när man vandrar på en stång med händerna. Det var kul, särskilt med Knoden som blev ivrig och tyckte det var kul. Blev ett varv vid lekparken med. De har en miniklättervägg.

Imorgon är jag ledig. Skönt. Skall på kalas i urskogen.

Ha en fin fortsatt kväll.

Nu står det helt stilla på vågen. Och det har stått helt stilla nästan hela veckan. Jag kommer inte att uppnå målvikt denna vecka. Jag kommer heller inte att ha tappat matchvikten. I början på veckan tappade jag 0.5 kg. Nu är det en spikrak linje, flatline. Det är verkligen nedslående.   

Ska nu gå till jobbet.

Jag är PBL så jag går rakt på källan och frågar den som sitter på informationen och kunskapen. Eftersom jag funderat lite kring detta med ketosfasens gräns och om jag fortfarande befinner mig i ketosfas med tanke på ökad motion och ökad hunger. Det är klart att jag gör, men jag har inte samma positiva effekt längre.

Var går gränsen gällande kaloriintag för att bibehålla ketonfasens positiva effekter?

Ketonfasen inträder normalt vid ca 800-900 kcal/d för kvinnor och lite högre för män, ca 900 kcal/d i snitt, men det kan även bero på ålder och mängd motion. Hemmingsson, mail 20100409

Men varje fråga väcker en ny fråga. Nästa fråga blir givetvis om ökad träning ger mer utrymme men ändå bibehåller ketonfas. Jag vill ju inte dra ner på motionen när jag nu kommit igång. Men jag vill heller inte hamna i ett läge där jag ständigt känner att kroppen är missnöjd. Jag överväger att börja lägga till eller att ändra kost. Men då följer jag ju inte itrim.

Hittade en bra sida med lågkalorirätter LissFit, en tjej som bodybuildar har komponerat en del rätt trevliga rätter som vissa ligger runt 200 kcal. Men det känns inte rätt att ändra nu. Även om det känns aningen logiskt.

Dessa frågor kommer jag givetvis att diskutera med min coach i nästa vecka och fortsätta kämpa med barer och kanske ta det lite lugnt med träningen. Vilket jag ändå tycker att jag gör just nu. Mycket tack vare att jag som många andra numera jobbar om dagarna och känner en viss trötthet efter att arbetsdagen är slut. Dock tror jag att man kan egentligen inte prommenera för mycket, och mina stegresultat är inte så otroliga eller så oerhört krävande för kroppen om man jämför med många andra på stegklubben.

Ha ha idag har jag hämtat mina nya skor, mina

Asics Gel Indicate.

Helt underbart sköna för fötterna. Provgår just nu inne. Mmmmm I like.

Dom är snygga, väldigt mjuka att gå i och känns lätta på fötterna. Att det kan vara en sådan skillnad mellan en sko och en annan sko. Dom är även låga baktill vilket gläder mina hälar och jag har upplevt  ett problem med mina Reebok för att de var så höga. Får en del skav. Mina Nike har gjort sitt men de var tappra in i det sista.

Dagens arbete + promenad till DHLs utlämningsställe har resulterat i 14573 steg. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag skall ge mig ut en sväng till. Funderar på att ta Knodden och cykla en sväng. Cykla upptäckte jag var riktigt tufft för kondisen så alternativa sätt att träna måste ju egentligen vara det ultimata. Jag tränar musklerna i jobbet genom att bära, lyfta, vända, stötta, bädda, skaka och framförallt genom att dra på stödstrumpor. Det är tungt.

Även det gamla sättet att bädda, ni vet vika säck. Det har jag fått in nu. Det från tiden innan påslakan.

Sagt och gjort, nu ska jag ta Knodden i släptåg och ta oss ut på luftning.

Ha en fin fortsatt dag, det ska jag ha   

Hemma en sväng över lunchen. Kände en viss lynchstämning på jobbet idag. 

Igår tittade vi på sagan om ringen del 2. Vi fick den igår. Helt otroligt bra pris. Och det var ett kärt återseende. Idag kan det bli en till. SKall laga panerad fisk hemma till knodd. Återkommer lite senare. Nu tillbaka till jobb.

Man märker verkligen när man börjar prata på djupet eller bara sitter och lyssnar på hur människor i fikarummet på arbetet pratar. Så mycket fördommar, så mycket okunskap, så mycket förutfattde meningar.

Jag hör på en kvinna som alltid låter väldigt mycket, väldigt tydliga mindervärdeskomplex. Jag satt och lyssnade på henne snacka skit om hur svart det numera är i vissa områden i stan. Hur hon inte längre vill handla på vissa affärer för att det är så svart. I sama stund sitter hon och berömmer en orientlivs för att den har så fina grönsaker. Hur ska du ha det? Fy fan vad vidriga låga diskussioner man kan få ta del av ibland i det gemensamma utrymmet för vila och lunch. Det vanliga tycket om att de inte vill jobba, att de är mindre inteligenta, att de för oljud och beter sig konstigt och oacceptabelt. Men jämfört med vad? Din kultur? Är just din kultur den enda rätta? Det som skapas i just detta moment kalas för moaralisk panik. När en person börjar att säga något nedlåtande och majoriteten följer på och förstärker denna felaktiga information om olikheter. Det är detta som vattnar att en fördom får fotfäste, att den förankras och får en slags standard som blir gällande i just denna grupp. I just detta fikarum. Jag vill inte vara en del av ett sådant fenomen.

En stackars tjej försökte att hävda sig mot mobben och mobben växte sig till en heffaklump och skulle kväva den lilla rösten. "Jag bor i samma område och tycker inte att det är som du beskriver". Och det är så det är på pricken. Vill du inte förstå, vill du inte vara öppen mot annan kultur, eller andra människor så är det upp till dig. Men i vissa områden blir det då väldigt svårt att leva och bo. Jag hävdar fortfarande att, som Irene Molina beskriver i Stadens rasifiering, att den största grupp segregerade människor i vårt samhälle är medelklass och vit. I ett område som ex Skäggetorp finns det upp emot 60 olika nationaliteter, det är fortfarande övervägande till ursprunget svenskfödda som bor där.

Vet ni hur nära det var att jag lämnade mitt arbete idag och gick hem. Jag klarar inte av trångsynthet och främlingsfientlighet. Vi borde ha lärt oss att tänka längre än näsan räcker och att istället för att fortsätta dela upp oss i olika fack istället försöka att integrera oss, försöka gilla läget. Anamma olika kulturer och inte alltid ställa en standard som är uträknad från din. Vi är olika, vi behöver inte acceptera allt och detta oavsett nationalitet. Men att hävda att du ska ta seden dit du kommer, det har vi passerat. Vi är bättre än så. Att kräva att en annan person med annan kulturell bakgrund ska lämna allt den vet och allt den blivit uppfostrad till för att bli "svensk" vad nu det innebär är orimlig. Och är det så att du har 5 somaliska granar i huset så vill jag påstå att rådande  standard är majoritetens. Vi lever i en demokrati och det måste ju gälla även vid olikheter.

Visst är det skrämmande med arbetslöshet, med vart vår svenska välfärd är på väg att hamna. Men vi har inget annat val än att följa med i utvecklingen, sluta ha näsan i en nationell nivå och istället se den globala nivå vi har att vänta oss. Vi utvecklas i en bestämd riktning och antingen följer man med i det eller så kommer man att bli som bitterfittorna i fikarummet.

Idag blev jag upprörd. Idag höll jag på att sluta på mitt jobb. Jag försöker att vara förstående men när man möts av sådant oförstånd så blir man lite matt.

http://open.spotify.com/track/60XIzm8LYZ2KEkskZxnLnv

"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte.

Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."

Radioanförande, 25 december 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 64-65. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.

Jobbdag idag. Det skulle egentligen vara grupp idag men den är inte förrens nästa vecka. Blev flyttad i samband med påskdagarna. Ska bli intressant att höra hur de andra klarat sin påskhelg. Det var svårt kan jag lova igår, farmors köttbullar är goda. Men värst är det att möta deras oförstående inför att jag inte kan äta något, men glass kan du väl äta, men frukt kan du väl äta, men men.. Och det känns lite ofint att sitta med en torr bar när man möter deras problem, jag börjar fundera på vad det är jag håller på med. Men när jag säger att jag följer en studie som är framtagen för karolinska och överviktskliniken så nöjer de sig med det. För det är väl det som itri lutar sig på. Och då främst detta med vardagsmotionen. Minst 10000 steg och möten med coach. Däri ligger likheten.

nu jobb....

Det blev en liten cykeltur på 1,5 mil i runda svängar. Vi körde lite fel och även en annan väg hem. Jisses vad jobbigt det var stundtals. Och min bakdel känns, den muskeln var otränad. Men det är roligt att cykla och det bästa var, det roade även knodden.   

Funderar på att gå och köpa ketosstickor. Om jag fattat det rätt kostar de inte så mycket, 113 kr för 50 stycken Keto Diabur Test 500 dock står det att de ej säljs utan recept?

Det kan det vara värt 113 kr, med tanke på den psykologiska effekten i vetskapen om att jag inte borde vara hungrig. Det är ett problem numera. Inte onthunger, inte hunger som ger sig uttryck av matthet eller trötthet. Bara ett hål i magen. Jag är pigg, känner mig allert, sover bra, jobbar bra men det känns som om efter att jag ätit en bar så har jag samma känsla som innan jag åt. Baren mättar inte, alls, eller väldigt lite. Det är skillnad men det är svårt att sätta ord på den känslan. Har ökat på vätskenivån så att det inte är därför. Äter på klockslaget. Det enda jag kan tänka mig är att jag gör av med för mycket energi.

All post är inte av ondo. Idag kom återbäringsbeskedet. Jag får tillbaka.