Redan i morse. Vi sågs vid samma plats som innan. Denna gång var bättre, om möjligt, och helt fantastisk. Helt otroligt hur snabbt det går och hur bra det känns. Vi tog en promenad i trädgårdsföreningen med väninnans hund, höll hand, kystes kramades. Och det känns som alla bitar bara faller på plats. Försöker hålla huvudet kallt men oj...

Helt plötsligt bara fanns han där igen. Efter 20 år. Och det var som en gammal bekväm sko. Oj oj oj jag fladdrar.   Jag har hög puls och hela jag är som gele och jag fånler. Förälskelsen är ett faktum även om det är i ett allt för tidigt stadie. Just nu i denna stund är jag helt tagen.

&hl=sv_SE&fs=1&"> 

Det var trevligt. Jag släppte ner garden och försökte vara cool. Men oj vad kalla fötter jag hade innan jag gick. Han var jättetrevlig. Kan inte säga att det slog blixtar men han var väldigt trevlig. Det kändes vuxet och sunt och trevligt. Han pratade väldigt mycket men det var helt ok. Vi har bytt nummer och ska ses på en kaffe till. Kanske. Åtminstone så kan jag se honom som en vän i framtiden. Men det är kanske där det skall börja. Jag gillar att han är mattematiker jag gillar smarta killar, det får mig att tänka på Sheldon i The Big Bang Theory som jag har en liten moderlig crush till. Sheldon är visserligen astrofysiker eller nått sånt, men i min värld av analys så är det samma sajk. jag är inte en mattematiker. :0)

Men jag ser också att vi har en del olikheter och att våra planer för framtiden inte ser likadana ut. Så realisten i mig säger att det stannar vid vännskap. Men det är en början.

Kontentan är Jag har varit på min första dejt i min nygamlakropp och i mitt nygamla jag och det var angenämt.

Hade inte skenat iväg i vikt och jag har minskat i midjemåttet, inte ökat. Nice. Vi har pratat lite om mat och om träning och min brist i ordningen på detta dom senaste veckorna.

Ny plan är upplagd. En lite mer avslappnad. Mest behöver jag ha en plan och lite översikt. Jag går ju inte ner i vikt. Jag har tappat en del fokus, som min coach säger. Jag skall börja göra fruktsallad så jag tittade in på netto och handlade lite frukt. Meloner och bananer. Jag äter dem kanske som de är istället för fruktsallad är inte riktigt min grej. Sen äter jag ju naturdiets dark chocolate och inte de andra barerna. Känner mig lite otrogen, men de funkar för mig.

TJing tjing

Du har inga nya kommentarer....då är det illa.

Ush vad jag är dålig.   

Men nu fan ska jag påt igen. Jag har smaskat och ätit och gottat och bara gjort fel hela vägen. Jag har gått upp lite till...inte mycket. Men det känns i hela kroppen. jag skyller på jobbet. Jag har blivit timkåt, jag plockar alla timmar som finns. Jobbar jobbar jobbar och kan vänta mig några riktigt feta löner framöver. Så nu måste jag ta tag i mig själv. Sluta äta för fan människa. Du vet ju vart det sätter sig.

jag har ytterligare ett par juste asics som jag är nästan lika nöjd med som de andra jag köpte. Dessa är blå, det är enda felet. Och gissa vad. Jag har börjat titta på potentiella hanar att kanske dejta. jag börjar bli sugen på en relation igen. Det trodde jag inte. Har reggat mig på en sådan internetdejtpryl och kommit så långt som till flirt på msn   

Jag blev misshandlad i min förra relation. Har hållit mig på låååångt avstånd från allt vad intimitet är efter det. Blev lite trasig. Och detta faktum hänger säkerligen ihop med vikten. Har ju aldrig varit så tjock som jag var innan jag började med itrim. Men nu mår jag bra. Har en vikt som jag inte skäms över men jag vill gå ner mer. Så nu kör vi igen.

Jag skall börja med en promenad redan ikväll. Börja rensa kylen igen. Göra en stor fin sallad. Inhandla barer. Förbereda mig igen för rond II   

Möte med coach imorgon.

“Misery is easy, happiness you have to work at”

riktigt sant

Som ni säkerligen räknat ut så har det fuskats en del hos fröken Louise. I det stora hela är det inte så farligt men det är ändå övertramp. Och jag antar att det innebär att jag inte fullföljt. Jag är tacksam mot vågen för den är snäll mot mig, och har inte dragit iväg som jag fruktat. Jag håller andan när jag ställer mig på vågen.

Så varför blev det såhär? De som känner mig personligen är nog inte förvånade, utan nickar bara på huvudet och tänker att det höll så här länge. Men jag är verkligen inte redo att slänga in handduken ännu. Jag skall visa er och jag skall visa mig vad jag är gjord av och att jag kan fixa detta.

Vågen har gått från 86.6 till 89.9 Så är det. Och jag har käkat en snickers. Jag fick ett infall och ville bara ha. Jag kan säga i efterhand att den smakade skitilla. Jag är verkligen avtänd på socker för snickers smakar bara socker och jag brukade utan problem kunna äta 5. Jag är så tacksam för naturdiets dark chocolate för den gör allting värt. I övrigt har det slinkit ner en och annan macka, nån bulle, lite pasta, potatissallad. Det blev helt tydligt för tufft för mig att börja äta igen. Men som alltid finns där alltid flera faktorer att läga till. Jobb. Jag tror att samtliga från min kull har fått jobb. Jag känner mig som en förlorare. Men åter igen. Sedan de 5 intervjuer jag var på så har jobbsökandet inte varit frekvent, snarare obefintligt. Jag har tappat självförtroendet. Känslan av att jag klarar ut det jag utbildat mig för. Hemtjänst är tryggt och säkert. Just nu. Jag fick 15000 i lön denna månad och det är så enormt mycket pengar för mig som varit student så länge. Det är nästan dubbelt så mycket som CSN.

Jag har verkligen inte gått och blivit gränslös och börjat frossa utan det har varit väldigt små mängder. Men det känns i hela kroppen. Nu drar jag åt tummskruvarna och tar upp kampen igen. Nu med 100 % återhållsamhet. Barer och välplanerad mat enligt 2+2. Och åter igen skall jag börja gå. För det har fallit bort de senaste 2 veckorna. Jag tror det är en del av problemet. Jag mår helt enkelt sämre när jag inte tränar. Rör på mig, det gör jag ju. I jobbet går jag ju minst 10000 steg/dag. Men det är inte samma sak som en powerwalk.

Psyket är verkligen allt vad vi är. För som vi känner oss lever vi våra liv. Jag har bokat ny tid med min coach, jag missade den senaste tiden. Säkerligen var det undermedvetet ett medvetet val. Klarade inte ut att möta henne eller mig själv och visa upp ett plus på vågen. Jag som varit så orubblig i min motivation och i min övertygelse och som pushat andra. Just nu känner jag mig lite som en hycklare. Det var jobbigt att kliva in på itrim i torsdags för att hämta min t-shirt och mitt startnummer. Jag kände mig uttittad och jag skämdes. Om något är typiskt mig så är det just detta. Att inte våga erkänna att det inte går så bra. Att jag behöver hjälp och push. För jag kan ju redan allt.

Att sedan blodomloppet gick som det gick fick mig var inte direkt motiverande. Men jag är glad att jag tog mig runt, att jag inte bröt och att jag har en måltid. Och som Peter, Sussie och stedentitrim kommenterade att just det faktum att jag inte bröt säger något om mitt psyke samt att för några månader sedan hade jag inte ens funderat på att stäla upp, tack för den.  Att gå vilse och att sedan gå tillbaka med publik som stirrar var verkligen motigt men även kanske ett tecken på styrka. Jag gick motströms, publiken måste ha trott att jag avbröt redan efter bara några km. Hur otroligt dum jag kände mig, ensam, bortgjord. Och sedan missa en pil och gå fel igen.... jag kan åter igen säga att de som känner mig nickar och tänker. Det är vår Louise det.   Mamma och jag skrattade så vi nästan grät när jag berättade historien för henne på kvällen efter loppet.  

Denna bloggen betyder mycket för mig.

...om vi räknar från slutet.

Jag tror jag är den förste blodomloppare som går vilse. Jag gick längst, jag vann den kategorin om den funnits. Det blev lite ledsamt en stund.   Anledningen till att jag var vilse var att jag inte kollat kartan ordentligt så när 5 km rundan kom springandes så åkte jag med dem istället för att fortsätta längs tinnerbäcken, det tog även ett tag innan jag upptäckte mitt mistag och kunde vända och fortsätta som sist på min runda,Sedan missade jag en pil på vägen strax innan haningeleden och gick ytterligare lite fel. Fick vägvisning tillbaka av några snälla damer som gått blodomloppet förra året. Flera funktionärer hade lämnat banan när jag kom. Ingen vätskestation stod kvar när jag kom dit. Men jag mötte på flera på vägen, jag var mest generad och önskade att jag aldrig ställt upp på detta. Jag tog mig i mål men vägen det gick inget bra alls.

Stegen för idag var 10000 vid starten på loppet och är nu uppe i 28813 steg.

Nu är jag trött och lite besviken.