Som ni säkerligen räknat ut så har det fuskats en del hos fröken Louise. I det stora hela är det inte så farligt men det är ändå övertramp. Och jag antar att det innebär att jag inte fullföljt. Jag är tacksam mot vågen för den är snäll mot mig, och har inte dragit iväg som jag fruktat. Jag håller andan när jag ställer mig på vågen.

Så varför blev det såhär? De som känner mig personligen är nog inte förvånade, utan nickar bara på huvudet och tänker att det höll så här länge. Men jag är verkligen inte redo att slänga in handduken ännu. Jag skall visa er och jag skall visa mig vad jag är gjord av och att jag kan fixa detta.

Vågen har gått från 86.6 till 89.9 Så är det. Och jag har käkat en snickers. Jag fick ett infall och ville bara ha. Jag kan säga i efterhand att den smakade skitilla. Jag är verkligen avtänd på socker för snickers smakar bara socker och jag brukade utan problem kunna äta 5. Jag är så tacksam för naturdiets dark chocolate för den gör allting värt. I övrigt har det slinkit ner en och annan macka, nån bulle, lite pasta, potatissallad. Det blev helt tydligt för tufft för mig att börja äta igen. Men som alltid finns där alltid flera faktorer att läga till. Jobb. Jag tror att samtliga från min kull har fått jobb. Jag känner mig som en förlorare. Men åter igen. Sedan de 5 intervjuer jag var på så har jobbsökandet inte varit frekvent, snarare obefintligt. Jag har tappat självförtroendet. Känslan av att jag klarar ut det jag utbildat mig för. Hemtjänst är tryggt och säkert. Just nu. Jag fick 15000 i lön denna månad och det är så enormt mycket pengar för mig som varit student så länge. Det är nästan dubbelt så mycket som CSN.

Jag har verkligen inte gått och blivit gränslös och börjat frossa utan det har varit väldigt små mängder. Men det känns i hela kroppen. Nu drar jag åt tummskruvarna och tar upp kampen igen. Nu med 100 % återhållsamhet. Barer och välplanerad mat enligt 2+2. Och åter igen skall jag börja gå. För det har fallit bort de senaste 2 veckorna. Jag tror det är en del av problemet. Jag mår helt enkelt sämre när jag inte tränar. Rör på mig, det gör jag ju. I jobbet går jag ju minst 10000 steg/dag. Men det är inte samma sak som en powerwalk.

Psyket är verkligen allt vad vi är. För som vi känner oss lever vi våra liv. Jag har bokat ny tid med min coach, jag missade den senaste tiden. Säkerligen var det undermedvetet ett medvetet val. Klarade inte ut att möta henne eller mig själv och visa upp ett plus på vågen. Jag som varit så orubblig i min motivation och i min övertygelse och som pushat andra. Just nu känner jag mig lite som en hycklare. Det var jobbigt att kliva in på itrim i torsdags för att hämta min t-shirt och mitt startnummer. Jag kände mig uttittad och jag skämdes. Om något är typiskt mig så är det just detta. Att inte våga erkänna att det inte går så bra. Att jag behöver hjälp och push. För jag kan ju redan allt.

Att sedan blodomloppet gick som det gick fick mig var inte direkt motiverande. Men jag är glad att jag tog mig runt, att jag inte bröt och att jag har en måltid. Och som Peter, Sussie och stedentitrim kommenterade att just det faktum att jag inte bröt säger något om mitt psyke samt att för några månader sedan hade jag inte ens funderat på att stäla upp, tack för den.  Att gå vilse och att sedan gå tillbaka med publik som stirrar var verkligen motigt men även kanske ett tecken på styrka. Jag gick motströms, publiken måste ha trott att jag avbröt redan efter bara några km. Hur otroligt dum jag kände mig, ensam, bortgjord. Och sedan missa en pil och gå fel igen.... jag kan åter igen säga att de som känner mig nickar och tänker. Det är vår Louise det.   Mamma och jag skrattade så vi nästan grät när jag berättade historien för henne på kvällen efter loppet.  

Denna bloggen betyder mycket för mig.

 

Peter

30 maj 2010 01:23

Välkommen till klubben säger jag. Vi har alla gått ifrån planen någon gång. Men det gäller att veta hur vi kommer tillbaka hela tiden.
Det är det som är viktigast.
Vad du än gör sä tror jag på dig just för du har sådan vilja.
Heja dig.
kramar

http://nylopare.blogspot.com

 

studentitrim

30 maj 2010 11:25

Håller med Peter, välkommen till klubben vi har alla gått ifrån planen några gånger. häromdagen åt jag en bulle och firade min redovisning, sedan kom jag på att jag belönade mig själv precis som förut. Och den här helgen har det ätits en del potatis och även liten bit tårta eftersom "jag fyller år och då får man unna sig" har ingen aning om vad vågen säger, men känner mig tjockare idag. Men som Peter sa och som du tydligen visar på, det gäller att vara medveten om det, att det straffar sig, resa sig upp och fortsätta precis som innan. Det är så jag tänker på det. Det ät egentligen inte konstigt att man fuskar lite, man har ju hållit ig i 12 veckor på pulverdieten, det gäller bara att se framåt och försöka komma i nya rutinerna så gott man kan. Och det visar du på att du verkar göra nu, så kämpa på! Om det är nån som är målmedveten så är det ju du Louise!

http://studentitrim.bloggplatsen.se

 

Sussie

30 maj 2010 14:41

På en av gruppträffarna jag var på pratade min coach om fallgropar. Förut har vi hamnat i groparna och inte kunnat ta oss ur dem. När det har gått åt helvete har vi tänkt "ja, men nu har jag ju redan gått upp fem kilo, så nu spelar det ju ingen roll vad jag gör". Nu blir fallgroparna mindre och mindre djupa och det tar kortare tid att klättra upp ur dem. För vi har ju fått redskapen som behövs att klara av dem. Och det är väl det som är det viktigaste - att om vi faller, så ska det inte vara så djupt, och vi ska kunna ta oss ur gropen snabbt.
Jag har också ramlat dit. Inget "allvarligt" men ätit lite bröd någon gång och känt att jag vill belöna mig med mat, ätit för mycket till middag och tagit det där extra glaset vin som jag borde ha låtit bli.
Men jag är medveten om mina handlingar nu. Jag vet att om jag dricker det där glaset eller äter den där brödbiten så får jag se till att kompensera för det i form av mer träning.
Ekvationen är ju rätt enkel - att ju mer vi stoppar i oss desto mer måste vi röra på oss för att få balans och inte gå upp i vikt. Det är bara det att jag är rätt dålig på matte... :) Men det blir bättre och bättre.

Kämpa på nu Louise! Du fixar det här!

Styrkekram från mig!

http://itrimsussie.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är här. Har bara blivit uppäten av livet, som det kan bli ibland, för mycket jobb träning barn kärlek....för lite tid..   Ska bättra mig. SNart. ...

Vikten fortsätter sakta neråt, tror jag går och väntar på efterskalv efter helgen, men de kommer visst inget. Och det är bra. Jag väger mindre nu än vad jag gjort på många många år..det är bra. Mindre bra är att stockholm inte verkar fullt så...

....och druckit alkohol      Det var fantastiskt gott. Så nu är det 2+2 som gäller samt hård träning.   Dejten har gått bra. Inget är solklart, inget är 100 % men det kittlar...     Har känt mig fin och uppskattad och nervositeten lade si...

Jag är så nervös...får inget gjort. Eller jo, jag tränar, jag jobbar häcken av mig..men så fort jag kommer hem så går jag mest runt och vankar. Dejt imorgon och jag är så nervös så nervös så nervös...vill så gärna men har en obehaglig känsla i magen ...

på gym. YEAH!!! Det fick bli så. Kompis som tjatat lite (behövdes ej så mycket tjat) och det blev gymbolaget.   Men oj vad liten jag kände mig där, alla är så vältränade och alla vikter så stora och tunga jämfört med det lilla rehabgym jag kört p...