Beställde en massa nya kläder. Och när de kom var de för stora.    jag kan inte göra en sur gubbe på den linen för jag log när jag tog fram dem. Plagg efter plagg var bara att stoppa tillbaka igen och jag får skicka tillbaka dem igen.

Ja där ser man.

Men jag behöll ett par zebramönstrade tights även att de var lite för stora. Tänk jag har alltid velat ha ett par sådana. jag känner mig oerhört -80.   

Det är inte så dumt att ha en paus ibland. Resultatet blir så omedelbart igen och det är motiverande som tusan.

Det jag har mest besvär med just nu är pussbehovet, shit. Det är värre än mat. Vad fort man vänjer sig vid att ha det tillgängligt, en annan kropp att mysa med. Ja ja. Det är bara att gå påt igen. Nu börjar jag känna mig snygg igen. Närmar mig en ny gräns, att komma under 80. Några kilo till så är vi där.   Jag flirtar på men är jäkligt kräsen ska ni veta. Har pratat med många lovande pojkar i olika åldrar. Jag vill hitta någon som är i min ålder, som vill göra saker, som har barn, som är klar med tidigare relationer. Och jag är övertygad om att därute finns säkerligen flera som passar in på de kriterierna. Dessvärre när man söker på nätet så är oftast avstånden något som ställer till problem.

Har precis träffat en kille som är 2 år äldre än mig men som bor i Karlstad.    Inte så att man direkt kan gå och ses på stan och ta en fika. Men vi chattar mycket, han är jättetrevlig och just nu gör han mig glad, även om det är virtuellt. Måste räknas för något.   

jag rör på mig enormt mycket. Har tappat pedometern, inte fysiskt utan mer lagt den åt sidan. vet att jag rör mig mycket mycket mer än vad jag satt som mål. behöver inte se. Jag jobbar tokmycket och det är trappor, och cyklar och jag motionerar från morgon till kväll. Springa, har inte blivit av ännu. Förlåt Peter. Men sen...

Nåja. livet leker och de hoppas jag att  det gör även för er. Har faktiskt saknat er....ingen nämnd ingen glömd.   

Har börjat flirta igen. Faktiskt hjälper det. Att få komplimanger, att uppskattas.
  Jag borde känt efter mer. Nu tror jaq att jag klivit ur den första chocken. Jag ska ta på mig ett stort leende och gå ut i världen igen.

Känner att jag är på fötter igen. Blev lite chockad över hur livet ibland visar sig vara egentligen. Bara att i lulllull så ser man inte klart. Back on track och uppdaterad.

Det är bara att hoppa upp i sadeln igen. Gå vidare. Se sina misstag, ta lärdom och göra nya. ;0)

Ikväll avslutar vi detta kapitel, jag är rak i ryggen, ärlig och sund. Och 5 kg lättare.

Det gick åt helvete. Aj som fan.

Men nu har jag återfått lite fokus. det enda som faktiskt får mig att le just nu är vågen. Fan va ledsen jag är.

Blev tokkär och föll pladask, tog slut idag. Eller i onsdags kanske. Det blev en passionerad sommarromans och nu är det över.

Jag vet att jag är svår att leva med. Mina erfarenheter gör det svårt för mig att skapa trygghet i relationer. Jag känner mig totalt värdelös, totalt omöjlig att älska.

Ja jag slår mig själv nu lite för hårt. Lägger lite för mycket ansvar på mig själv. Killen var dels relativt nyseparerad, han hade nog bråttom in i en ny relation och det blev med mig. Öppen, redo, ärlig, rak gick jag in med huvudet först efter att ha bidat min tid i stilla mak efter 3 års singelliv och det efter en 4 år lång misshandelsrelation. Nu sitter jag här med hjärtat i bitar och det nyvunna självförtroendet har fått sig en rejäl smäll. Får försöka att affirmera mig själv framåt dag för dag.

Jag är en älskvärd människa, jag har kärlek i mitt liv att både ge och ta emot, jag är vacker, jag är någon att räkna med. Jag har ett underbart liv, fantastiska vänner, en familj jag älskar, en underbar son som jag skattar högst av allt i livet.

Men ni kanske får räkna med att jag är lite låg ett tag till.

Detta är så rätt. Har nu träffat hans barn, hur smidigt som helst. Ok jag är inte van vid små barn, mitt barn är stort nu. Så visst känns det knepigt att börja om med en liten femåring, hur gjorde man nu igen då?! Men vi har lagat mat tillsammans. Det funkar ju alltid att kladda och gegga med barn. Vi har rullat köttbullar, och de blev gott. Har även inhandlat en ny tv och ljud och sånt idag. Något som jag fortfarande har lite svårt för är me tarzan you Jane. Men jag får kanske tagga ner feministen lite och se det för vad det är. Min son och min nya man, min kärlek, min första pojkvän, min underbara igen har då gjort de manliga tekniska prylarna medans vi flickor har hållit oss i köket. Men det funkade ju jättebra. Vi bondade på båda håll. Helt underbart. Så kanske vill jag ha en Tarzan. Sluta vara tjejen som kan klara allt på egen hand, som spottar i näven och skruvar själv. Bevisligen så kan jag ju just det. Så ... what´s the problem.

Han är så fin . Kan knappt tro att det är sant, att han vill ha mig. Att han har tänkt på mig i alla dessa år som vi inte varit tillsammans. Att det nu klaffar och går som på räls. Att vi är så lika jag är verkligen upp över mina öron     

jag ska börja springa. Jag väger 85. Så det är dags. Och jag ser fram emot det. Och vet ni vad. Han slutade röka för min skull. För att jag har slutat.

Va fjantig jag är...   

♥ ♥ ♥ Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ♥ ♥ GLAD MIDSOMMAR ♥ ♥ Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ ♥ ♥ ♥

särskilt till alla underbara bloggare och alla andra

Sussie, Anna (studentitrim), Peter, Elisabeth, fettstriden, Mumlan, Lovisa, Sandra

(hoppas jag inte missade någon nu)

..är bra för vikten. 85.6 i morse på min våg.   

Vet ni hur fantastiskt det är när man levt ensam så länge, varit skadad och träffar någon där tilliten bara finns från början. Kanske för att vi redan varit ett par men det när vi var 16 och 17. Att någon kan finnas i bakhuvudet i 20 år och sedan när man ses så bara faller alla bitar på rätt plats. Men nu är han utvecklad, han har gjort annat i sitt liv, han är vuxen. Han är fantastisk, jag bara myser hela tiden och där finns ingen stress till något som jag inte vill. Han är lyhörd, känslig, rolig, snygg och igår träffade han min son. De kom väldigt bra överrens. Vi hade en supermysig kväll med tända ljus och skratt. Snart kommer jag att träffa hans barn.   Det kommer att bli så läskigt. Och så kul.   

Barnen skapar ju även de en relation  till partnern och skulle en relation som singelförälder inte funka så är det inte bara mitt hjärta som brister om det tar slut.

Men jag sitter där i soffan och bara ler och tittar på honom och ler ännu mer.   Detta trodde jag aldrig kunde kännas så bra igen.