Jag börjar närma mig slutet på vecka 8. Det närmar sig slutet på rivstarten. Ångest. Visst vi tar det lugnt, men det är en ganska behaglig plats jag befinner mig på just nu. Jag har inget emot att äta ersättningarna, tycker det är skönt att slippa räkna kcal. Fyra barer om dagen, klart. Jag har full kontroll utan att lägga någon direkt energi för att ha kontrollen. Jag går ner i vikt och jag börjar verkligen se och känna resultat. Det är en härlig känsla. Jag märker inte av någon lös hud, men det är klart jag har långan väg att gå ännu.

Jag har nu gått ner 17 kg av 37.9 kg. Det är 20 kg kvar. Som man bäddar får man ligga. Jag försöker verkligen att inte tänka så mycket på hur långt jag har kvar, utan försöker tänka på hur långt jag kommit. Att stanna i här och nu och inte slås ner av siffror. Men jag funderar på, - Hur lång tid kommer det att ta efter att jag börjat äta igen? Hur mycket kommer jag gå ner/vecka då?

Sedan känner jag efter lite och inser att jag redan nu mår så pass mycket bättre som det är. Så vad spelar det egentligen för roll? Jag är nere på 89.5 och för mig är det en ganska normal vikt, eller en acceptabel vikt. Jag har tagit bort den stora massa på 17 kg som för mig var oaceptabel. Allt över 89.9 kg är ogillat, allt över 100 är otänkbart och nerpackat och bortpackat med starka försvar. Jag kan göra så mycket mer nu, och min självkänsla är stärkt. Inom 2 veckor kommer jag väga under 86 kg.

Idag jobbar jag bara en kortis framåt kväll. Vädret är underbart. Ska ta min runda lite senare efter frukostkaffet.

Tänk att det redan är April. Vart tar tiden vägen? Det är vår nu, det är snart Maj månad och sedan kommer sommaren. Vad ska jag har på mig då? Jag har ju en hel del kläder så det ska väl inte bli ett problem egentligen. Har ett jättesnygg mockaliv som jag aldrig använt. Kommer bli hur snyggt som helst med ett par jeans vid varma sommarkvällar. Och vem saknar inte sin jeansjacka? Snygg byxor, gå ut i jacka. Det ska bli så trevligt med sommar i år.   

Särskilt varma lediga sommarkvällar

 Jag skall gå och jobba. Slutar 15. Ville bara önska alla en trevlig påskafton. Och kom ihåg att det är påskafton även nästa år. Och ägg finns det även efter första veckorna. Ni fixar detta utan problem.

Fråga dig detta.

Vad vill du med ditt liv?

Hur vill du leva ditt liv?

Vad är viktigt för dig?

Är det värt det?

Ta en naturdiet dark chocolate eller chocolate crisp eller cranberry bar och njut av den istället. Jag har klätt upp mig lite. Kommer i mina gamla snyggbrallor, vinröda lite mattglansiga men sammetstryck nere vid foten. Sitter perfekt. Hur gött som helst.   Ikväll blir det finmiddag och film. Fläskfilé med något och något till för knodd och lite cocacola zero.

Nu måste jag springa

Bye bye

Jag har nu varit rökfri i närmare 3 månader, är inne på min fjärde. Ja ni ser hur närvarande det suget är.    Jag kommer inte ens ihåg att skriva om det. Det slår mig när jag är ute och ser fimpar på gatan, eller går förbi någon som röker. Men det är inte jobbigt. Inte alls.

Håller på och tvättar. Har inte hunnit med det i veckan och när man är ute och rör på sig mycket och svettas eller när man jobbar som vårdbiträde så blir det en del tvätt. Har inte så mycket att välja på. Står fortfarande lite mellan storlekar. Men jag upptäckte att jag lätt kommer i mina shorts, dem har jag inte kunnat ha på 2 år. Det är ett par redan utslitna cargobyxor, som de jag talat om tidigare som jag klippt av och sytt om till shorts. :0)

Dubbelahakan är mer eller mindre borta nu. Jag känner mig nästan lite snygg igen. Har färgat håret idag på morgonen utan reaktion. Tack. Blir lite ledsen på min omgivnings reaktioner på min viktminskning. Ringde min farmor igår, berättade att jag gått ner 17 kg. Hon sa bara, det är för mycket, det går för fort. Grattis föll bort. men jag har ju Er. Mumlan, Peter, Sussie, Studentitrim, Cillorna, Elisabeth...    Ni som vet hur det är och som vet vad vi gör och varför. Som jag skrev till Peter igår.

Itrim är ingen mirakelkur, det är inte magi utan det är hårt arbete under lång tid.

För det är inget mirakel att jag går ner i vikt när jag äter 800 kcal, men ändå får i mig vad jag behöver. Och det har vetenskaplig grund som är byggd på testgrupper och forskning inom övervikt. Vem som helst kan förstå att man går ner mycket i vikt om man äter lite och rör sig mycket. Men en av de stora stöttepelarna som jag ser i itrims metod är den "terapeutiska biten" den där man dels har en grupp att dela sin glädje med, även om jag tycker att den tiden jag har med min grupp är på tok för liten. Men det är nog mycket upp till oss som grupp att bestämma hur vi skall ses efter grupptid.

För mig tror jag att itrim handlar främst om en kontrollinstans och en grupptillhörighet. Någonstans att få beröm för uppnådda resultat, lite beundran och även någon att prestera inför. Ibland räcker det inte att visa sig stark och duktig inför sig själv utan man behöver få glänsa lite. :0)

Sedan är det coachen, jag har bara haft ett möte förutom analysen så jag kan inte uttala mig om hur verksam den delen är ännu. Men jag tror att ju längre jag kommer, desto bättre. Ännu så länge så har vi arbetat fram delmål som varit realistiska för mig att nå upp till. Vi har sett över mina vanor. Och även om det är självklara saker, så som att dricka mycket vatten, sova, äta regelbundet så behöver man ibland få det uppdaterat. Och jag behöver sätta gränser för mig själv. Det har funkat mycket bra. Så snälla, se det för vad det är. Itrim är hårt arbete med stöd. men det ligger alltid i mitt intresse och på mitt ansvar att uppnå resultat. Det är jag som gör jobbet.

Nu snart kan jag ge mig ut i nytvättade kläder. Jag saknar en vindjacka. Dock, som Peter nyligen skrev. Det är viss skillnad i träningsskor och riktiga löparskor. Träningsskor är högre bak, detta har gett mig lite skavsår. Jag tror det är så. Eller om det har med stödet att göra. Jag har skav på bägge fötterna. Men gå jag en stund så känner jag inte smärtan      Nu skojade jag. Jag har duoderm, ett slags hudplåster som är som extra hud. 

Tittade nu på SMHI igen. Det ser ut som om det kommer att vara ostadigt fram till eftermiddagen kvällen här i LKPG. Så hm. Frågan är. Men jag tror inte jag väntar. Jag kan ju ta en sväng senare också.

Nu har vi tagit ett nytt kliv på Mount Everest. Under nittiosträcket.

4.1 kg kvar till nästa uppsatta mål vilket är 85.8 kg till den 13/4. Och idag skall det bli en powerwalk sent att glömma. Skall sätta mig och planera en rutt, det lärde jag mig av mina tidigare misstag, ska man gå långt bör man ha stakat ut sin väg. Vill inte gå vilse igen. Jag vill ha en gps. Sprang på en kille häromdagen när jag letade efter en adress, han slet helt enkelt fram en sådan ur fickan och wow säger jag. Vilken grej.

  Men samtidigt kan man fundera över var äventyret tar vägen, och upptäcktslusten.

Det regnar, det fullkomligt öser ner. Och jag vet inte om jag ska jobba ute eller inne. Eftermiddagen ser fin ut. Så jag hoppas fprtfarande på ute, trots väder. Steg steg steg steg!

Idag kom jag upp tidigt utan problem, hoppade i duschen och sitter nu här med en kopp kaffe. Skall strax packa ihop väskan och gå till jobbet på andra sidan gatan. Igår ringde de från jobbet jag sökte i förra veckan, de meddelade att det fanns en annan sökande som hade större erfarenhet än mig. Men att denne hade bett att få avvakta litet. Så. Second best igen. Det var inte ett nej, men det var heller inte ett ja. Tråkigt detta moment 22. Att kliva ut från högskolan och sedan inte få jobb för att jag inte har erfarenhet.    Men det är som det är, det är bara att gilla läget. Och jag gör ju det, jag gillar mina gamlingar. Men mina händer är inte skapta för detta yrke. Har stora varningssignaler i form av sprickor och blåsor och en del aj aj. Sprickan mellan pekfingret och tummen har nästan helt gått ihop nu så det artar sig men jag har fått fler blåsor och huden är helt oelastisk. Jag har en fenuril i väskan så jag smörjer hela tiden. Nu räcker det med gnäll.

Vågen står idag på 90.2 kg, det är så nära så nära.   

Nu vill jag inte att ni skall tycka att det är extremt att jag väger mig varje dag. Jag vet att det inte säger så mycket. Men eftersom jag är en person som gillar att ha koll, och som gillar att föra diagram så har jag sett en del fördelar. Om jag vill gå tillbaka och jämföra med något specifikt datum så blir jag så sur när jag inte har siffran. Nu finns den. Så jag lägger inte fullt så mycket tanke kring vägningen som det kanske tros. Men klart, när det pendlar kring en siffra som är av viss betydelse. Som att byta från tresiffrig till tvåsiffrig eller som nu. Att gå från 90 till 80. Eller när jag närmar mig något av mina delmål, då ökar spänningen.

Nu måste jag gå. Ha en fin dag och ta hand om er.

Känns lite bättre i kroppen faktiskt.Stegen slutar idag på 21246 steg. Jag gick en sväng till hemköp och inhandlade en Naturdiet Plus Mealbar Dark Chokolate 200 kcal, jag jämförde först bådas innehåll och tycker att de är väldigt lika. Det är att fuska så jag är inte helt nöjd med mig själv i detta, känner mig otrogen som Mumlan pratade om, men jag ville veta what all the fuzz was about och oj, den var god.

Jag vill ej rekomendera den då den inte följer programet, och jag ska inte fuska. Men den var ruggigt god. Men den kommer med dåligt samvete.  

Men var tog det vackra vädret vägen? Jag hoppas det kommer tillbaka snart. Jag behöver energin solen ger mig. Särskilt när mina nya asics kommer. :0)

Nu tillbaka till Trueblood.   

Natti natti