Vågen har nog häktat sig nu. Eller så börjar fröken Louise att bli otålig. 99,2 visar min våg idag på morgonen. Ska bli intressant att se vad vågen visar ikväll vid andra grupptillfället. Första invägningen sedan hälsoanalysen.

Dagen bjuder längdskidåkning. Det har jag inte gjort på flera år. Jag är lite rädd att jag inte ska orka. Jag är ju inte i min bästa form och det är ett riktigt pass att åka längdåkningsskidor. Jag önskar verkligen att jag köpt mig ett par längdåkningsskidor inför denna vinter. Tänk vilket bra underlag det är för denna aktivitet. Bättre än det varit på många många år. Nästa år kanske blir samma tråkiga blaskiga och framförallt snöfattiga vinter som vi har sett de senaste åren. Får kika på blocket, kanske någon som rear, eller kika in på myrorna. Men jag tror det är rensat. Jag ser mycket fram emot dagens aktivitet. Sonen är inte lika munter, jag undrar var hans äventyrslust och jävlaranamma ak spunk befinner sig. För nog har vi väl alla den inneboende driften för aktivitet.

Nu hoppas jag att jag inte sitter här på bloggen och gråter ikväll efter att ha fått ett tresiffrigt svar från vågen på itrim. Utan jag hoppas att jag kan stolta med att jag minsann är tvåsiffrig. Om jag väger tresiffrigt ikväll, då ska jag kasta ut vågen hemma. Tids nog så kommer jag att få resultat. Men som de flesta av er nog kan hålla med om, vissa gränser är heliga. Jag vill så gärna ligga under hundrastrecket, det är en magisk gräns. Nästa mål är 96.9 kg, det var det vi satte upp efter fyra veckor jag och min coach. Sedan får vi se.

Ha en underbar dag därute.....det ska jag ha   

Jo...jag har klivit upp i ottan och gjort matsäck till morfar och sonen. Det blev ägg och baconsmörgåsar, ostsmörgåsar och smårgås med skivad stek. Till det en termos varm choklad. Lite rulltårta samt sista biten kladdkaka.

Gissa vad som är med till mig i matsäcken   

...två skogsbärsshake   och en liten termos kaffe

Dagens agenda

• Promenad med väninna och hennes hund
• shake
• promenad till stan 
• pass på itrim
• promenad hem
• laga mat till barnen
• ...

Igår var jag ruggigt hungrig. Riktigt ruggigt hungrig. Som första dagarna.Just nu doftar det av nyrostat bröd. Bäst att klä på sig och ge sig av. Behöver lite solsken.   

Jag läser Annas blogg och det börjar gå upp för mig mer och mer att kanske jag skall tänka bort detta med min dagens dag lista

http://itrim69.bloggplatsen.se/2010/02/19/2564834-manga-dagens-dag-att-se-fram-emot-vad-valjer-jag/ lista.

Alltså jag kanske aldrig mer kan äta sötsaker igen. det kanske är något som jag måste börja fundera på. Är det värt det? Hur allvarligt är mitt beroende?

Jag vill gärna tro att det inte är sockret som gör att jag äter fel. Jag vill gärna tro att jag inte är så sockerberoende. Men frågan är om jag har kunskapen att avgöra det. För jag åt väldigt mycket av det dolda sockret. Men jag känner inte igen mig känslomässigt i det scenario som Anna beskriver i sitt första inlägg

"Jag har tidiga minnen av hur jag gick till skafferiet och luktade på farinsockret, hur ljuvligt det doftade och vilken lockelse det var att veta att det fanns där, nära. När jag var stor nog att få tugga tuggummi doppade jag det i sockret, om och om igen och njöt av knastrandet mellan tänderna".

Jag brukar undvika socker i ganska stor mån. Alltså när någon serverar bullar så skrapar jag bort pärlsockret för jag gillar inte när det blir för mycket socker. Jag gillar inte när det knastrar mellan tänderna. Likaså är jag inte förtjust i mandelmassa, eller glasyrer. När jag bakar äppelpaj så har jag inget socker i smuldegen och ytterst lite på äpplena. Så hur skall man tänka här?

Detta är något som jag verkligen vill ha svar på. Jag vill väldigt gärna att ni andra, ni som läser beskriver hur ni ser på problemet?

Däremot så är jag vansinnigt förtjust i sweet chili...hur illa är det? Hur onyttigt är sweet chili i matlagningen? Så är det konsistensen på sockret jag ogillar och inte smaken som jag tror? Jag fick för mig att fazers blå choklad inte innehöll så mycket socker, för den smakar mindre sött än marabous. Men förklaringen till det hittade jag på nätet;

"Skillnaden mellan Fazer blå och andra mjölkchoklader, till exempel marabous är att de flesta använder sig av mjölkpulver men Fazer har riktig mjölk i sin choklad.Guiden sa att chokladen inte blir lika söt när den innehåller mjölk". http://galtarbloggen.wordpress.com/categ...gory/pizza/

Så frågan är, hur beroende är jag?

Hur gärna vill jag gå ner i vikt och hålla vikten. Är det bara att inse att socker är något som jag måste låta bli för all evig framtid. 

Vad innebär itrims stabilisering framöver för mig? Vilken metod använder de sig av? Är det GI eller hur ser det ut? Hjälp mig snälla ni med denna information. Jag har ett liv att planera.  

Varför är jag hungrig? Har inte varit hundrig sedan de första 3 dagarna. Åtminstone inte som jag är just nu. Jag har lite nästan onthunger. Kan det vara så att all den motion jag fått de senaste två dagarna kanske är lite för mycket?

Bara en tanke.

Kolla vad snygg hon blivit. Och vilken energi hon har. Det är precis så det funkar.

Kämpa på Madelene

Så härligt att inte längre väga över 100 kg.    Det var ett tag sedan sist.

Och idag har jag gått ungefär samma rutt som igår men jag har oxå tränat på itrim.    De ni. Jag gjorde som Mumlan sa. Och jag vill ju ha det bästa tänkbara resultatet. Jag vill göra allt för att komma ner till målvikt, för det är då mitt riktiga arbete börjar. Att hålla vikten.

Dagens steg är so far 16398 och det känns helt ok. Vilken vecka detta har varit. Vilken flygande start.   

Som jag misstänkte så är det även en stor social grej man missar när man inte går och tränar. För alla är så trevliga att prata med. Alla pratar om itrim, om viktminskning, om att detta är sista chansen. Detta är något som alla verkligen tror på. Jag har pratat med två helt nya tjejer idag. Och på ett vanligt gym är det inte så. Man byter om i sitt hörn i sitt skåp och tittar inte ens upp när någon kommer in i omklädningsrummet (min erfarenhet). Här faller det sig så naturligt. Vi har något gemensamt. En stark vilja att gå ner i vikt, en sista chans.

Grupp på torsdag..

99 kg (99,4)

Jag är numera tvåsiffrig. Underbart.

Ikväll får vi fint besök, sonens bästa kompis kommer och stannar över natten. Härligt med sportlov. Dom ska äta pizza. Jag tar nog en lååååång promenad då. För idag är jag hungrig, och jag kan inte säga att smält ost inte skulle smaka bra just nu. Men det finns inte en chans att jag faktiskt skulle ge upp i detta skede. Jag är inne i ett nytt tänk. Just nu är det VLCD som gäller. Det är sista veckan på 600 kcal.

Jag är lite orolig över hur vikten kommer att påverkas av att öka kaloriintaget under LCD till 800 kcal/dag för jag vill sannerligen inte backa tillbaka till tresiffrigt igen. Men det är en hel vecka kvar och jag skall följa, till punkt och pricka. Jag ser fram emot lite nya smaker, och lite extra sugen blir jag då jag vet att smoothiesen är yoghurtbaserad. Det kommer att bli lite tyngre att bära hem. Men det ökar förbränningen så det går alltid att hitta en positiv vinkel.

Jag kanske skulle försöka ta mig i kragen och gå ner och träna lite på itrim. Men det tar emot. Men för min hållnings skull så kanske jag borde överväga ett till två pass i veckan bara för att köra igenom musklerna. Jag känner att jag idag har en ganska dålig hållning, jag sträcker inte på ryggen när jag sitter vi datorn och att träna ger automatiskt ett lyft. Och jag vet att maskinerna på itrim gör nytta för mina muskler. Men....jag kör ju Zumba. Men det är ändå inte samma sak.

En sak jag inte fattar är, varför skall jag inte ha stegräknaren på mig när jag tränar? Kan det vara så att träningen skall ligga utanför vardagsmotionen och stegräknaren är verktyget för att mäta den. Ett pass är 30 min. Ger riktigt bra puls.

Nu ska jag gå till min närbutik och handla kaffe. Efter kaffet blir det promenad och jag skall även ta mig ner till itrim och handla en låda skogsbärsshake.

Tjing   

Tuff som jag är, superwoman, så har jag gått över 20 000 steg idag. Trodde knappt mina ögon när jag kollade stegräknaren. Det lönar sig att ge sig fan på nått. Om någon frågar om jag skall med på en prommenad så säger jag inte nej. Dagens motion är kanon. Och i denna kyla dessutom.

Sedan har jag fått en hel del positiv feedback från er, ni som läser vad jag skriver. Egot växer. Tack för att ni gillar vad jag skriver. Ni peppar mig.   

Intervjun gick kanon. Grillades av tre intervjuare under en timma. Vad var det som fick dig att söka det här jobbet? Vad innebär mångfald för dig? Vem är du som person? Varför skall just du få den här tjänsten? Vem är du i en grupp? Hur hanterar du konflikter?

Jag är fortfarande väldigt pigg, glad och mår oförskämt bra. Jag tror inte att alla får samma känsla av att gå med i itrim. För mig har detta bara fallit rätt i tiden. Just nu är detta helt rätt för mig. Och att känna att så många bitar faller på plats gör att tillsammans skapar dessa delar en helhet som gör mig oslagbar.

Keep on fighting...