Det gick åt helvete. Aj som fan.

Men nu har jag återfått lite fokus. det enda som faktiskt får mig att le just nu är vågen. Fan va ledsen jag är.

Blev tokkär och föll pladask, tog slut idag. Eller i onsdags kanske. Det blev en passionerad sommarromans och nu är det över.

Jag vet att jag är svår att leva med. Mina erfarenheter gör det svårt för mig att skapa trygghet i relationer. Jag känner mig totalt värdelös, totalt omöjlig att älska.

Ja jag slår mig själv nu lite för hårt. Lägger lite för mycket ansvar på mig själv. Killen var dels relativt nyseparerad, han hade nog bråttom in i en ny relation och det blev med mig. Öppen, redo, ärlig, rak gick jag in med huvudet först efter att ha bidat min tid i stilla mak efter 3 års singelliv och det efter en 4 år lång misshandelsrelation. Nu sitter jag här med hjärtat i bitar och det nyvunna självförtroendet har fått sig en rejäl smäll. Får försöka att affirmera mig själv framåt dag för dag.

Jag är en älskvärd människa, jag har kärlek i mitt liv att både ge och ta emot, jag är vacker, jag är någon att räkna med. Jag har ett underbart liv, fantastiska vänner, en familj jag älskar, en underbar son som jag skattar högst av allt i livet.

Men ni kanske får räkna med att jag är lite låg ett tag till.