Tuff som jag är, superwoman, så har jag gått över 20 000 steg idag. Trodde knappt mina ögon när jag kollade stegräknaren. Det lönar sig att ge sig fan på nått. Om någon frågar om jag skall med på en prommenad så säger jag inte nej. Dagens motion är kanon. Och i denna kyla dessutom.

Sedan har jag fått en hel del positiv feedback från er, ni som läser vad jag skriver. Egot växer. Tack för att ni gillar vad jag skriver. Ni peppar mig.   

Intervjun gick kanon. Grillades av tre intervjuare under en timma. Vad var det som fick dig att söka det här jobbet? Vad innebär mångfald för dig? Vem är du som person? Varför skall just du få den här tjänsten? Vem är du i en grupp? Hur hanterar du konflikter?

Jag är fortfarande väldigt pigg, glad och mår oförskämt bra. Jag tror inte att alla får samma känsla av att gå med i itrim. För mig har detta bara fallit rätt i tiden. Just nu är detta helt rätt för mig. Och att känna att så många bitar faller på plats gör att tillsammans skapar dessa delar en helhet som gör mig oslagbar.

Keep on fighting...

 I dag är det sista dagen på andra veckan med VLCD (Very Low Calorie Diet). Jag har gått ner totalt 6.9 kg. Jag skulle vilja gå ner och använda mig av vågen på itrim för att få det exakta resultatet. Kanske jag går förbi idag när jag ändå skall ner på staden. Jag har ju ytterligare en arbetsintervju idag. Men kanske det är ett extremtänk som får in mig på en osund bana. Det är ju inte meningen att siffror skall vara det viktigaste utan känslan och beteendet är min viktigaste förändringspunkt för att nå ett hållbart resultat.

Jag måste förändra mitt liv, mitt beteende för alltid. Jag skall hitta detta ny mig efter att jag länge levt efter lustprincipen. Detta är det mest seriösa försök jag hitintills gjort. Jag har sålt min själ till itrim.....i två år. No regretts.

Jag har gått ner 6.9 kg. Jag är glad. Det känns kanon.

Men...alltid ett men. Jag har inte alltid vägt över 100 kg. Min gräns tidigare har varit 99 kg och den har jag hållit stenhårt. Av någon anledning har jag de senaste två åren gett upp och förflyttat min gräns, den hade i slutskedet (för två veckor sedan) tänjts till en vikt jag inte kunnat acceptera. Nu står jag på den hårfina gränsen igen...jag vägde i morse exakt 100.00 kg (min våg) och den gränsen får aldrig överskridas igen. Det är nu det hela börjar, här på denna linje med denna vikt börjar vikminskningen nu på allvar. Någonstans vill jag knappt berömma mig själv för att ha gått ner 6,9 kg utan piska mig själv blodig för att någonsin ha paserat min egen gräns. Jag menar. om jag inte ens kan hålla mig innanför mina egna uppsatta mål och gränser. Vem är jag då?

Hur mår jag i kroppen och i toppen

Efter två veckor känner jag mig lätt. Jag känner mig smal. Det är som om medvetandet lurar kroppen att den är på gränsen till mager. Jättekonstig känsla. Jag känner mig lätt, energisk och glad. Jag blir visserligen ganska lätt trött. Jag kanske inte skall förringa allt det arbete som kalasets förberedelser har krävt. Jag har knappt kunnat sitta stilla. Jag vaknar med tuppen och är pigg, jättepigg. Piggelin piggelin pigge pigge piggelin.

Jag har precis läst ut en bok...åh vad jag har längtat efter att få läsa skönlitteratur efter all denna kurslitteratur under så lång tid. Jag har börjat på en ny bok. Även denna av Åsa Larsson Det blod som spillts. Att läsa skönlitteratur hjälper mig att slappna av på kvällen. Jag har tidigare haft svårt att komma i säng vid en skaplig tid. Det har gått så långt att jag under de senaste två åren inte sovit mer än ca 4-5 timmar/natt. Nu lägger jag mig tidigare och somnar ganska snart. Jag vaknar ju visserligen med tuppen men känner mig utvilad.

Vatten. Jag är lite slarvig på att se till att få i mig ordentligt med vatten. Det är väldigt viktigt just under VLCD att se till att kroppen får vätska. Nu har jag fått av min snälla mamma, en vattenflaska från tupperware som är himmla snygg och praktisk.

Den har en botten som man kan skruva av och i den kan man lägga gymnyckeln. Supersmart måste jag säga. Har alltid stört mig på gymnyckeln som jag inte vetat vart jag skall göra av den medans jag tränar pass framförallt. Nu ligger den i säkert förvar. Och så är den snygg. Tack kära mor.   

Nu ska jag gå en promenad till stan med en väninna. Sedan hem och laga mat till sonen. Sedan tillbaka till stan och gå på arbetsintervju. Det kan sluta på en rekorddag gällande stegen.

En tur till stan är 7000 steg. Två varv till stan blir 14 000 steg.   

Ha en fin dag därute i snön..